Så förvandlades han – bara över en natt
Publicerad 2012-10-27
Leifby: I veckan gick Lagerbäck från snooze-läge till fullständigt briljant
Vecka efter vecka bjuder Champions League-studion på ”fantastiska matcher” med ”enorma förväntningar” och... ”mycket, mycket mer”.
Det är skönt att Lasse Lagerbäck är där och gör lite husman av det hela.
Missförstå mig inte.
Om ni nödvändigtvis måste, så missförstå mig rätt.
När Viasat har sminkat i ordning Ola Andersson, Lars Lagerbäck och Erik Niva kan de sätta Sveriges mest kunniga expertensemble bakom landets dyraste skrivbord.
De kompletterar varandra perfekt.
Erik Niva tar hand om det geopolitiska, Ola Andersson det taktiska i båda riktningarna, Lars Lagerbäck vet hur alla ska ställa upp på fasta.
Det finns inte någon gräns för hur långt kunnandet, lusten och den analytiska förmågan sträcker sig.
Och mitt i bland dem – Ola Wenström.
The Anchorman.
Svärmorsdrömskt charmig, Stomatol-leende, verbal, påläst, vältajmad, perfekt.
Jag kan inte påminna mig om att jag någon gång sett honom tappa tråden, missa en påa, uttala någonting fel, glömma ett namn eller spilla ut ett glas vatten.
Han är i en klass för sig och hade jag inte träffat honom i verkligheten hade jag inte trott att han fanns på riktigt.
Allting är alltid svindlande
Jag hade misstänkt att han var resultatet av ett hemligt robotexperiment som Jan Stenbeck drog igång för länge sedan.
Wenström berättar entusiastiskt att det står ”så mycket på spel” och att ”förväntningarna är enorma” inför kvällens ”höjdare”.
Givetvis har ankaret i uppgift att skapa ett intresse för matcherna, och förstås också för rättigheterna som kanalen har betalat ett par hundra miljoner för, men det finns ingen riktig hejd på det i CL-studion.
Allting är alltid svindlande.
Hade Viasat haft rättigheterna till den estniska ligan hade det förmodligen låtit likadant.
”Flora-Kuressaare i kväll, oj oj oj.”
Det är nästan lite utmattande i längden.
Nyanserna smetas ut.
Språket urvattnas.
Champions League är visserligen en mästarturnering, men den innehåller numera fler lag än just mästare, och den innehåller definitivt en hel del skitmatcher.
Det är inget att skämmas över.
Lars Lagerbäck är den bästa motpolen som finns till det upptrissade, ibland överreklamerade.
I allt det färgsprakande, makalösa och hysteriska står han lugn, stabil och orubblig – som en gråsten.
Genom åren har han beskyllts för både det ena och det andra, men aldrig för att vara en spelevink.
I veckan gick han från snooze-läge till att vara fullständigt briljant.
Efter 23 i tisdagssändningen var jag helt övertygad om att han skulle somna.
Lasse satt försjunken, han stöttade upp hela sin stora 40-talistkropp (samma morgon hade han alldeles säkert mött tidningsbudet vid postlådan vid femtiden) med armbågen och vilade tryggt mot sin knutna näve.
Lysande analys av försvaret
Då och då ryckte han till och utbröt ett ”sån är fotbollen” eller ett ”chansen finns alltid”.
Har Viasat planer på att bygga ut sin kanalpark borde man ge Lagerbäck en fri roll i ”Viasat Småmarginaler”.
Men så, dagen efter, när jag knäppte på för att se om jag kunde hålla mig vaken längre än Lagerbäck, då blixtrade han till och var – lysande.
Lagerbäck hade fått i uppdrag att visa bristerna i Real Madrids försvar.
Och som han gjorde det.
Analysen var skarp, avslöjande och, framförallt, nedtonad.
Jag tror han somnade gott den natten.