Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Lovisa, Louise

Låt oss slippa röstfisket nästa gång, femman

Publicerad 2012-10-20

Leifby: Reinfeldts uppenbara baktanke gör mig förbannad

Så har vi kommit till kategorin ”konsten att kränga en klassiker”.

... *trumvrivel*... och vinnaren är... TV4!

Det här var nog första och sista gången Bonnier-nasarna sålde en viktig fotbollslandskamp.

Stolpe ut, reinfeldtStatsminister Fredrik Reinfeldt passade på att flirta med både de svenska fansen som var på plats på Olympastadion, och med tv-tittarna. Marcus Leifby är inte imponerad.

Bragden i Berlin.

4–0-underläge mot Die Nationalmannschaft, i deras hemmaborg, en bit in i andra halvlek.

En halvtimme senare trycker Rasmus Elm in 4–4 på en volley och efteråt är han ungefär som vanligt.

Fotbollens svar på Ingvar Kamprad.

Uttrycket är verkligen uttjatat, men om vi tar fram den stora verktygslådan, och måttar och mäter och har oss en stund finner vi snabbt att den här matchen passar perfekt in i formatet ”svensk fotbollsklassiker”.

Vi har Raffes volley på Rheinstadion med Grive, Brolin-Dahlin-Brolin och Arne på Råsunda 1992, 94-kvarten mot Rumänien med Bosse, Strömbergs vrål när Svensson bänder in frisparken mot Argentina 2002.

Målen, resultaten, referaten.

Och så Bragden i Berlin då – i Kanal 5.

Jag led med TV4.

Deras plikttrogna och kompetenta fotbollsredaktion förtjänade det här, det hade varit bra betalt för deras dagliga slit och släp.

Nu fick inte Robert Perlskog kommentera den häftigaste upp- hämtningen ett svensk fotbollslandslag gjort i modern tid. Anna Brolin fick inte ta emot en stolt och närmast chockad Zlatan Ibrahimovic i sin studio efter matchen.

Ett trist U21-kval

I stället fick de åka till Kalmar och göra ett U21-kval som ingen såg eller kommer att minnas.

Sedan i tisdagskväll har jag inte vänt mig till TV4 en enda gång för att kika på något som haft med bragdvändningen att göra.

Don’t mention the channel four.

Vad är det värt i profilerings- och varumärkessynpunkt? Det räknas det säkert på nu, och förhoppningsvis räddar miljonförsäljningen någon tjänst här och var.

I stället fick Femman leverera ännu en fotbollslandskamp vi sent ska glömma. De har en märklig förmåga att kliva in när de dramaturgiskt perfekta drabbningarna står för dörren. Tidigare har de snott åt sig vändningen i Turkiet 2001 och kalabaliken i Köpenhamn 2007.

Många profiler

Deras sändning var stabil. I alla fall den delen som fungerade.

De hade kort förberedelsetid och det blev en crosspromotionproduktion utan dess like. Radiosportens och CMores Tommy Åström var ankare, Johanna Frändén från SVT och Sportbladet, samt Jocke Björklund från VM 1994, var experter. Petter Johansson, CMore, kommenterade tillsammans med Jon Persson från... tillsammans med Jon Persson.

TV3-Claes gjorde comeback. Ingen vet säkert vad han heter i efternamn nuförtiden.

De enda som saknades var P-A Gullö och Lasse Kinch.

Studiopositionen på innerplan, som TV4-folket en gång i tiden tittat ut, var läcker. Vi kunde nästan ta på gräset men fick nöja oss med att nudda vid Jocke Björklunds fina snusarläpp.

Vem vill se politiker?

Det enda stora misstaget de gjorde var att ge statsminister Reinfeldt och hans pr-pack studiotid. Oavsett politisk ståndpunkt; vem fan vill se ett sånt tryne i de här sammanhangen? Politiker som försöker prata fotboll när de i själva verket bara är ute och fiskar röster. Baktanken är så uppenbar och den gör mig förbannad.

Hand upp ni som tror att statsministern hade dykt upp om Sverige fått stryk med, låt säga, 4–2?

Att vi gång på gång går på det där skitsnacket.

Jag förstår det inte.

Tv-veckans ja och nej

När jag för några veckor sedan skrev om Lasse Granqvist och bad honom värdera lägena var det precis de här stunderna jag hade i åtanke. Granqvist kom till världen för att referera den här typen av matchupplösningar. Han var fem dansande plus. När jag lyssnade på referatet i efterhand blev jag lite besviken på mig själv. Varför stängde jag inte av teven och gick ut och satte mig i bilen och lyssnade på Radiosporten? Det är det bästa betyget en fotbollskommentator kan få.

Alla vi som tycker det är lite mysigt att stanna uppe någon natt och kolla när Nikita Nikitin drar iväg ett klingande ribbskott så att hela huset vaknar, fick ett bakslag i veckan när parterna i NHL-konflikten gjorde, ett till synes, tafatt försök att hitta en lösning. Lockouten blir inte roligare när Nicklas Bäckström med flera vänder elitserien ryggen för att spela rubelhockey i Ryssland. Förresten, hur kommer Viasat kompensera alla kunder som köpt deras abonnemang för att se NHL?

Till sist...

I helgen ser jag Dortmund–Schalke 04 på plats på Westfalenstadion. Alla derbyns moder, säger en del. De kan inte ha varit i Jössarinken.