AIK:s fiaskorubriker –  ett positivt tecken

Fiaskorubrikerna efter AIK:s uttåg får mig att vilja utbrista ett Gert Fylkingskt "Äntligen!"

För är inte den bortglömda, hopplösa svenska cupen på väg att väcka lite känslor, trots allt?

Att AIK har spelat bort sig från avancemang efter 1-2 mot Halmstad och 1-4 mot Örgryte har jag inga direkta synpunkter på, bortsett från de strikt egoistiska.

I fjol åkte jag på minnesvärda resor till bland annat Moskva och Eindhoven för att följa svenskklubben i Europa League och med tanke på att jag framförallt skriver om Stockholmsfotboll är chanserna för en repris i princip borta. För något nytt Europaspel blir det inte för AIK, förutsatt att inte fjolårstrean Malmö går hela vägen (vilket inte ser särskilt troligt ut) och ger fjolårsfyran en gratisbiljett.

Nej, det var rubrikerna som jag syftade på.

För en vecka sedan blev jag uppringd av en journaliststudent som skrev om svenska cupen och frågade efter min åsikt om årets upplägg. Jag…funderade….och tänkte högt… och desto mer jag gjorde det, desto mer övertygad blev jag om fördelarna med den nya varianten.

Intresset på topp

Nu när jag fått lite mer betänketid är jag än mer förtjust.

Svenska cupen väcker uppmärksamhet och det känns uppfriskande.

Att AIK åker på stryk med tre mål mot ett nyblivet superettangäng skulle förstås få genomslag vilket år som helst, men att lägga ett cupgruppspel just innan säsongen ska dra igång är bland det mest begåvade som förbundet har gjort på senare år.

Nu är intresset som störst, abstinensen som svårast, förhoppningarna som mest uppskruvade.

För tre år sedan stod jag till exempel på superettans upptaktsträff och pratade med tre i övrigt ganska vettiga Hammarbysympatisörer som på allvar jämförde nyförvärvet Filip Bergmans crossbollar med Michael Carricks… ja, ni hör.

Inget är för galet för att tro på.

Publiksiffrorna lovar gott

I det läget får vi tävlingsmatcher, med Europaplats i potten, istället för träningsmatcher där det vanligaste samtalsämnet efter slutsignalen brukar vara att resultatet inte spelar någon roll. Och nog är de mediala proportionerna – samt reaktionerna på dem – efter AIK:s uttåg ett tecken på att den sömniga, förbisedda nationella turneringen redan engagerar lite mer än vad den brukar göra?

En cupfinal i slutet av maj på den nya nationalarenan känns dessutom mer aptitlig än en lermatch någonstans i Novembersverige, när de flesta lagen i de högsta serierna inte har haft en viktig match på månader.

Även publiksiffrorna ser överlag lovande ut, även om det är inte handlar om någon sensationell statistik. Helsingborg, Malmö och AIK har dragit 3500-4500 på sina hemmamatcher, vilket är betydligt bättre än motsvarande omgångar i tidigare turneringar.

Det nya upplägget är ingen garant för att svenska cupen kommer att bli att en bli en omedelbar succé, långt därifrån.

Men det är ett väldigt bra försök.