Alfelt: Enorm klasskillnad
MALMÖ. En hel stad hade laddat för fest.
Synd att gästerna dödade den direkt.
Det blåa zätat hade lyst på torson. Swedbanks läktare var fullsatta. Tusentals samlades för att njuta av Zlatans storbilds-tv.
Efter 2.55 var det över.
Zlatan rullade ut bollen till Gregory van der Wiel som skruvade ett inlägg till Adrien Rabiot som ostörd gick upp och nickade in 1–0 till PSG intill bortre stolpen.
Tvåan bredsidesplacerade Angel Di Maria in via stolpen sen Pa Konate inte kommit nära nog för att störa.
Trean satte Zlatan Ibrahimovic fyra minuter in i andra halvlek och det var enda målet som Johan Wiland var på och ens i närheten av att rädda.
… och sen rullade det på tills Zlatan byttes ut och fick en jätteapplåd i 85:e minuten.
Jag vet inte om det här var en Champions Leaguematch eller ett jippo. Malmös store son kom hem för att briljera och ingen trodde väl egentligen att MFF skulle kunna hindra honom från att göra det.
Men så håglöst som Malmö uppträdde är inte acceptabelt. Det blev en sorts konstgräsfotboll där spelare sprang fram mot men aldrig ända fram till motståndaren som hade boll. Man stannade några meter ifrån och då har spelare av PSG:s kvalitet självklart inga som helst problem att hålla bollen inom laget och skapa en behärskad offensiv.
Enorm klasskillnad
När Malmö själv hade boll var det jätteavstånd mellan mittfältarna Iscar Lewicki och Enock Kofi Adu och yttermittfältarna/anfallarna som ställde sig som en rak kedja högt upp. Och eftersom inga långa bollar slogs blev Vladimir Rodic, Markus Rosenberg, Nikola Djurdjic och Jo Inge Berget inget hot.
Visst. Berget fick en jättechans han givetvis borde ha utnyttjat bättre. Rosenberg sköt en straff stenhårt i stolpen i andra halvlek. Men Malmö blev aldrig en match för Paris som kunde styra matchen som man ville.
Pa Konate hade en snygg dribblingsräd på vänsterkanten och Anton Tinnerholm gjorde betydligt mer rätt än fel, men sett spelare för spelare var det en enorm klasskillnad mellan lagen.
Ingen kan ta ifrån MFF att man kvalificerat sig två år i rad till Champions League men gruppspelen har blivit svidande bevis på att svensk klubbfotboll måste utvecklas i en ny riktning. Svenska lag kan inte längre vinna på organisation och bättre fysik. Helt enkelt därför att motståndarna i dag är lika eller mer organiserade och ofta dessutom bättre tränade.
Bra, utan att glänsa
Allt ligger i inställning, teknik och snabbhet med boll och i tanke. PSG har bättre spelare än Malmö men det blev ändå alldeles för snabbt en match där ett lag imponerat stod och tittade på när mångmiljonärerna fick styra utan att behöva visa sin klass.
Zlatan Ibrahimovic, då?
Han var bra, mycket bra till och med, utan att briljera. Fast många gick säkert hem nöjd med att ha sett honom på Swedbank stadion.
Att det blev 5–0 till PSG har väl de flesta förträngt redan nu. Frågan är ju om det verkligen handlade om en match där vinst eller förlust stod på spel?