Norrmannen är en farlig fan när han blir hetsad
Wennman: Räkna aldrig ut en sån som Brede Hangeland
LONDON. Ni vet hur det är med norrmän:
Råkar man håna dem i fem minuter svarar de med att slå sju världsrekord på skridsko, vinna Melodifestivalen, hitta mer olja och ta 14 OS-guld på skidor.
Reta aldrig en norrman.
Räkna aldrig ut en sån som Brede Hangeland, 29.
Vi kan också säga så här:
I lördags upptäcktes en livs levande krokodil i engelska kanalen, strax utanför Frankrikes kust, och det blev panik när stränderna stängdes. Ingen fick simma ut i vattnet. Barnen grät av skräck. Internationella djurexperter konsulterades. Stora insatser sattes in för att fånga in det förrymda monstret. Engelska tabloider hade julafton.
När räddningsstyrkorna, en armada av båtar, försiktigt närmade sig besten med skjutklara vapen i går visade det sig att han var en trästock. Som flöt omkring där i godan ro. Kan ha varit en tall, kan ha varit en gran.
Falskt alarm, meddelade Frankrikes kustvapen med blossande kinder.
Men jag förstår den typen av misstag. De fungerar nämligen åt båda hållen.
Om vi till exempel tar en fotbollsspelare som Fulhams Brede Hangeland så ser han rak, stel, snäll och ofarlig ut som en fura. I själva verket är han en farlig fan när han blir hetsad, han är en norsk krokodil i främmande vatten.
Varför la Nani straffen?
Ni såg kanske själva dramat under de sista minuterna på Craven Cottage:
Hangeland råkade, helt utan egen förskyllan, få bollen på benet efter en Manchester United-hörna. Det var ett oturligt självmål som betydde 2–1 för United, och tv-kamerorna zoomade in en olycklig norrman som stirrade ner i gräset.
Till yttermera visso fick Fulham en vidrigt hårt dömd straff mot sig strax efteråt (bollen studsade upp på Damien Duffs hand från hans egen fot), och det såg ut som om Hangelands olyckliga knä skulle bli matchvinnare. Men den utmärkte hemmakeepern David Stockdale räddade inhopparen Nanis bleka skott (varför la HAN straffen?) och därmed var det upplagt för raffel på stopptid.
Högg som en krokodil
Brede Hangeland ville inte gå hem och vara en trist trästock som alla kunde hacka på. Han var retad. Han högg som en krokodil på en hörna i den 90:e och nickade in 2–2, och sen var det maranatastämning på gamla Craven. En poäng mot ett mycket starkt United visar att Fulham, finalist i Europa League i fjol, kan bli lika bra under Mark Hughes som under Roy Hodgson.
Jag beundrar uppnosigheten hos detta Fulham, det är ett lag som inte räds någon, särskilt inte hemma. Och man måste ju bara älska den helsidesannons i matchprogrammet som erbjuder en ”DVD Collection” av Fulhams segrar mot Manchester United i Premier League. De är tre segrar totalt. En 2003 och två 2009. Undrar just hur stor filmboxen med United segrar mot Fulham skulle vara? Tre meter bred?
Nå, United imponerade i alla fall mest i första halvlek och visade en rörlighet och touch som var högst njutbar. Efter Paul Scholes praktträff vid ledningsmålet, en specialare strax utanför straffområdet, kunde man misstänka att det skule bli en ny slakt, kanske med innesiffrorna 6–0, till och med.
Scholes är helt outstanding
Men Fulham är av hårdare virke (tall?) och var det bättre laget efter paus, det erkände även Sir Alex. Vi säger väl att 2–2 var rättvist.
Paul Scholes har jag lust att skriva en doktorsavhandling om. Mannen fyller snart 36 och är i sitt livs form, helt outstanding, troligen den bäste mittfältaren i Premier League.
Fabio Capello satt på läktaren och sägs nu försöka övertala Scholsie till en landslagscomeback inför EM-kvalet. Men så klumpigt som Fabio betedde sig inför VM, när han lät sin assistent ringa Scholes två dar innan VM-truppen skulle tas ut, är det tveksamt om The Ginger Prince accepterar.
Fulhams egen mittfältsveteran, Danny Murphy, hyllade Scholes innan matchen i går och menade att Unitedstjärnan är lika bra som Xavi i Barcelona. Han idiotförklarade Capello. Sen drabbade Murphy ihop med Scholes på Craven Cottage och fick duktigt med stryk.
Brede Hangeland, gårdagens huvudfigur, sa blygsamt att han inte gillade att stå i rampljuset, men när han fick en fråga om Paul Scholes sken han upp:
– What a great player!
En annan norgehistoria är att Aston Villas John Carew missade en straff vid 0–0 i Newcastle. Det hade kanske blivit en annan typ av match om han gjort mål där.
Men nu blev det lekstuga, show, uppvisning, karneval på St James´ Park när Newcastle bombade sönder Villa med 6–0. Gångbara siffror i ligan i år, tydligen.
Andy Carroll, bara 21, gjorde tre mål och var underbar, Joey Barton satte en praktpärla och rakade av sig mustaschen efteråt.
Det händer grejer så här i ligaupptakten, det gör det.