Anrell: Erkänner favoritskapet – jag är förtjust i den typen av kaxighet
VANCOUVER. Det är verkligen en smula spänt så här i starten av ett stort mästerskap.
Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson-Zidek gav inte de svar vi ville ha.
Andra chansen i kväll:
Har Charlotte Kalla någon chans mot kända motståndare som Marit Björgen - och har hon någon chans mot alla de okända som vi inte visste något om i morse...
Jag gillar inte inledningen på OS.
Efter floppen i skidskytte skyllde vi på fel valla i regnet alternativt en gnagande misstanke om förbjudna substanser hos en eller annan östeuropeisk åkare.
Efter herrarnas skidskytte i går så skyllde vi på dåligt väder. Snöstorm. Minst. Även om sanningen var att Björn Ferry efter 2,4 kilometer låg 55:a, 28 sekunder efter, och efter första skyttet låg han 48:a, 38 sekunder efter. Snöfallet var med andra ord inte förklaringen.
Vi har snart avverkat hela arsenalen av bortförklaringar, trots att OS knappt hunnit starta än. Därför känns det skönt att höra att staben kring Charlotte Kalla nu klart deklarerar att flytten av kvällens lopp till den tyngre och tuffare långbanan är en fördel för Kalla.
Jag gillar att de säger så. Det är ett erkännande av favoritskapet och den typen av kaxighet är jag mycket förtjust i.
Kalla är favorit – och erkänner hon det har hon naturligtvis vunnit ett psykologiskt övertag på sina motståndare.
Hon har tre stora motståndare
I den mån man nu får tala om psykologer, i dessa tider av diskussioner om psykiatriska stödtruppers vara eller inte vara i skidspåren.
Ole Einar Björndalen – som för övrigt utpekats som den största vännen av alla dessa psykologer som hjälper de norska skidåkarna – sköt för övrigt bort sig totalt i skidskyttet i går. Storfavoriten missade fyra skott.
Så kan det gå.
I går kom dessutom nyheten att Norge satsar 24 miljarder friska norska kronor på psykiatrin. Mycket pengar. Så än det finns hopp i skidspåren...
Men om vi återgår till Charlotte Kalla och kvällens lopp – vilka är hennes värsta motståndare? Jag skulle lista tre:
Hennes egen orutin vid den här typen av press.
Ett OS är ingen barnlek. Elitidrottsmän gillar normalt press – det är deras kick i livet, brukar de flesta säga – men ett OS ger en helt ny sorts press. Magdalena Forsberg är det mest kända exemplet på en svensk stjärna som aldrig klarade den pressen. Varje gång hon var i närheten av att vinna OS-guld började hennes ben darra. Vad gäller Kalla är det ingen som vet hur hon reagerar på ett OS.
Inte förrän kl 19.00 i kväll.
Pressen knäckte Björgen
Marit Björgen är hot nummer två.
Den norska stjärnan vet en sak: hon klarade inte OS förra gången. Pressen knäckte henne. Hon lämnade OS gråtande. Trots att hon faktiskt vann ett silver.
Marit vet vad som gäller i ett OS. Men hon vet å andra sidan inte exakt hur man gör. Jag tror ändå att hon blir det svåra hotet i kväll. Titta på hennes fysik i Sportbladets stora OS-bibel. Bara den är nog för att skrämma motståndare med.
Tredje hotet är naturligtvis detsamma som drabbat båda skidskytteloppen i OS. Någon hysteriskt formtoppad mer eller mindre okänd åkare vinner.
Anastazia Kuzmina knäckte Helena Jonsson. Vincent Jay knäckte Ole Einar Björndalen. Det är OS förbannelse, eller lycka skulle säkert en del säga. Jag säger också lycka – i de fall det bygger på tur och skicklighet. Förbannelse i de fall det bygger på fusk.
Till sist alla ni som deppat över Helena Jonssons flopp i skidskyttet: Förra året vid VM var Helena Jonsson 54 sekunder efter Kati Wilhelm i sprinten. I jaktstarten vann sen Helena med 18 sekunder, trots två bom. Kati Wilhelm hade sex bom.
Så det finns alltid hopp. Glöm aldrig det, folks.