Slåss för sin dröm

Stefan Alfelt

Lindberg vill bli världens bästa – men det svenska ­förbundet gör allt för att stoppa henne: Jävligaste

– Jag är i himlen, säger Maria Lindberg, 37.

Hennes himmelrike är Hammers gym i Hamburg där hon tränar, arbetar och till och med bor i en skrubb i källaren.

Allt för att leva ut drömmen om att bli världens bästa boxare trots en otäck hjärnskada för 15 år sedan.

– Det har ju funnits fler anledningar att ge upp än att fortsätta. Men det är passionen för boxning som driver mig. Varje gång det har kommit ett bakslag, typ en ­miljon gånger, har jag fått fundera på om att sluta varit ett alternativ och varje gång har jag kommit fram till ett nej, säger Maria.

Hennes passion är en märklig besatthet. Sedan hon drabbades av en hjärnskada i samband med en amatörlandskamp i Finland 1999 har hon motarbetats av framför allt det svenska boxningsförbundet som försökt att stoppa hennes matcher överallt i världen för att inte ­hamna i en situation med en andra förödande skada.

På 15 år har Maria Lindberg därför bara kunnat boxas tolv matcher.

”Offrat jätte-, jätte-, jättemycket”

Femton år då hon drivits av en passion som fått henne att offra vad vi andra skulle kalla för ett normalt socialt liv.

– Klart att jag har offrat jätte-, jätte-, jättemycket men jag vill inte använda ordet offrat för jag har vunnit tusen saker också. Jag skulle aldrig vilja ta bort de här åren med vad jag fått uppleva via boxningen. Aldrig, aldrig, aldrig.

Maria är utbildad civilingenjör, med kemi och teknik som specialområden. Hon har jobbat som ingenjör både som fast anställd och som konsult men det tog för mycket tid från boxningen, så hon valde att bli anställd på sin klubb Winning till en tredjedel av sin tidigare lön samtidigt som hon jobbade extra som vakt på krogar. Allt för att kunna leva helt och fullt i sin motarbetade boxningssatsning.

– Jag har alltid sagt att boxning är den totala utmaningen. Du måste vara där alltid, annars går det inte. Jag vet att jag är extremt stark mentalt. Jag vet inte vem som skulle kunna slå mig och ingen i världen utklassar mig. Då är det klart att jag vill använda mig av den kapacitet jag har. Det är extremt frustrerande att känna att jag inte har fått visa det ännu, säger Maria.

”Det var inget att fundera över”

Jobbet i Hamburg dök upp som en plötslig möjlighet. Personer hon mött ute på galor i Europa tog kontakt och hon fick samtidigt ett trematcherskontrakt med en promotor i Karlsruhe.

– Jag har lärt känna dem genom åren och de visste om min historia, att jag blivit frustrerad hemma, och då frågade de om jag ville komma ner och jobba som boxningstränare här.

– Det var inget att fundera över även om jag aldrig tänkt lämna Malmö eller min tränare Bert Johansson. Hur det än är så är han tveklöst en av världens bästa boxnings­tränare.

Bert Johansson var med när Maria fick sin hjärnskada i Finland. Att släppa upp en boxare i ringen som visar symptom på tidigare hjärnskakning, vilket Maria gjorde, är en dödssynd.

– Jag är bra på att dölja saker. Bert visste aldrig hur illa det var med mig. Man kan inte lasta honom, säger Maria.

”Tror fortfarande att hon är feg”

I Tyskland har Maria fått licens och fick snabbt en VM-match mot Christina Hammer som hon förlorade knappt på poäng. En ännu större fajt, mot Cecilia Braekhus, var på gång men då backade den norska superstjärnan med motiveringen att hon inte ville möta en boxare med ­Marias skadebakgrund.

– Jag vill fortfarande möta Cecilia Braekhus men jag har släppt det för det kommer aldrig att hända. Jag tror fortfarande att hon är feg. Hon har en anledning att säga nej.

Maria är kvalificerad till de stora matcherna rent boxningsmässigt men hennes skada för 15 år sedan har hittills stoppat hennes möjligheter att visa sin klass.

– De första tio åren efter skadan gick jag två matcher. Sen fick jag den tyska licensen och då kom det igång. Jag finansierade tre matcher själv men sedan hade jag ingen möjlighet till fler eftersom jag inte hade fler pengar.

”Får andnöd på att tänka på att inte boxas”

I april 2013 stoppades hennes VM-match mot Tori Nelson i Washington efter lobbyarbete av svenska boxningsförbundet.

– Jag var uppvärmd och klar och så kom beskedet tio minuter innan jag skulle upp i ringen. Luften gick ur mig totalt. Då funderade jag verkligen på att sluta. Det var det jävligaste jag varit med om. Sen tänkte jag att jag har t­ränat i 17 år och inte fått visa vad jag kan.

– Jag får andnöd om jag tänker att jag aldrig mer ska boxas. Nej, fy fan.

Med alla motgångar måste man undra vad som gör att hon inte kan släppa boxningen som livsstil.

– Att boxning är så svårt som det är. Jag gillar när saker är svårt, är det lätt kan alla göra det och det gillar jag inte. Och självklart kampmomentet. Det är den extra tvisten i det hela.

Den hemska skadan har ändå på sätt och vis blivit ­positiv för Maria. Hon är i dag en eftertraktad föreläsare.

– Tiden när jag inte fick boxas var för lång men jag har lyckats att göra något av min historia. Utan den hade jag inte varit speciell som jag är nu. Jag hade aldrig haft mina föreläsningar som jag är jättetacksam för. Jag har till och med hållit en föreläsning i Frankfurt.

– Det finns en liten del i mig som är tacksam för det som har hänt och det motstånd jag har haft, för det har gjort mig till den jag är. Få saker rubbar mig mentalt i dag och det är jag tacksam för. Inför matcher är jag lugn som en filbunke.

”Det hade blivit ett krig”

Hennes dröm är att snabbt avverka tre drömmatcher.

En retur mot Christina Hammer, en titelmatch mot ­Cecilia Braekhus och en svensk superfajt mot Mikaela Lauren som slängde ur sig en del trash-talk om Maria för några veckor sedan.

– Mikaela sa att jag inte utvecklats på 20 år och har ­åldern mot mig. Fantastiskt roligt eftersom jag bara boxats i 17 år och hon är ett år äldre än mig. Jag hävdar att jag är klasser bättre än henne.

– Men det hade säkert blivit en grym match mellan oss, för hon är tuff. Det hade blivit ett krig. Jag är jätteöppen för det kriget. Det hade blivit skithäftigt för svensk damboxning, säger Maria Lindberg.

Jag hämtar henne tidigt på morgonen på gymmet så hon kan åka med mig hem till Malmö för ett kort besök i sin hemstad.

”Enkelt att vara ensam”

Maria Lindberg lever sitt drömliv i jakten på att få boxas de stora matcherna. Men hon har också valt bort sånt som vi andra tycker är viktigt. Som att leva tillsammans med en partner.

– Det är ganska enkelt att vara ensam. Alla beslut jag tar påverkar bara mig själv. Jag gillar det. Jag får dåligt samvete när det går ut över andra och därför är det enklare att vara ensam.

– Visst, skulle jag möta den stora kärleken skulle jag inte putta bort den men jag kanske inte är öppen för den. Jag hade kanske inte kunnat åka hit.

Barn är inte aktuellt.

– Det har bara blivit så och jag har inga problem med det för jag vet inte om jag skulle velat ha barn. Det kan hända att jag ångrar mig om fem år men då får jag konsekvenserna av mina val då.

Maria Lindbergs val är boxningen. Att trots allt motstånd en dag få bevisa för världen att hon är bättre än alla andra.