Flinck: Tre nycklar till Alingsås guld
Publicerad 2014-05-25
MALMÖ. Bonnahandboll.
En otrolig vinnarskalle.
RIK-andan.
Där har ni tre nycklar till Alingsås guld.
Det är Per Johansson, tränarmentor i Alingsås sedan någon månad, som formulerar det för mig där vi står utanför ett ölstinkande omklädningsrum i Malmö arena.
– Alingsås är bönder som spelar på bönders vis.
Bonnahandboll, på ren skånska.
– De är bra på att inte göra det svårare än vad det är. Men ibland kan det enkla vara svårt att hålla sig till. De är bra på att vara konsekventa, fortsätter Johansson.
Eller som Mikael Franzén, storbonden i sammanhanget, uttrycker det:
– Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt).
Vunnit tio SM-guld
Till denna bonnahandboll ska vi lägga Franzéns otroliga vinnarskalle.
42-åringen har nu tio guld på tolv finaler som spelare och tränare i tre olika klubbar: RIK, Sävehof och nu Alingsås. Han förde dessutom Aranäs från division två till elitserien på sex år.
– Man blev en vinnare i den tidens RIK-kultur, säger han. I Alingsås har Franzén äntligen fått jobba med vännen Dennis Sandberg efter att försökt handplocka honom som assisterande både under tiden i Aranäs och i Sävehof.
Också Sandberg är fostrad som spelare och ledare i RIK.
RIK-dynastin tog slut med finalförlusten 2004 men faktum är att bakom sex av de elva guld som delats ut sedan dess ligger tränare fostrade i RIK-andan med dess vinnarkultur, vilja att hela tiden bli bättre, aldrig-vara-nöjd-attityd, tydliga värderingar inom gruppen, lagbygge och raka ledarskap: Rustan Lundbäck, Franzén och Sandberg.
Ingen får sticka ut
När jag står och pratar med Mikael Aggefors tråkas han samtidigt av lagkompisarna för sitt uttalande i Sportbladet om att han och Konradsson var lagets viktigaste spelare.
– Ingen tillåts sticka ut i den här gruppen och det är så det ska vara. Är det någon som är stjärna så är det han där borta, säger Aggefors och pekar på Franzén.
Kanske är det bonnahandbollen, kanske är det RIK-andan med dess värderingar men faktum är att det när det kommer till taktiska genidrag så är det inte Franzén och Sandberg som hyllats (medialt) i vår utan i stället tränare som Magnus Andersson, Tomas Axnér och Kristján Andrésson.
Är ni underskattade?
– Magnus Andersson var ett taktiskt geni, enligt media, när vi mötte Malmö. Men vi är inga taktiska genier när vi håller nere Guif på 20 mål i ett par matcher, säger Sandberg och jag kan ana varför Franzén kallade honom för ”den bittre” häromdagen.
Nej, det handlar inte bara om sunt bondförnuft ens bland bönderna i Alingsås. Man får ju till exempel vara lite slug och använda modern teknik, SVT play och sms ibland...
Är det just vinnarkulturen, eller rättare sagt bristen på sådan, som gör att en skånsk klubb fortfarande inte tagit ett guld sedan 1992?
Där har man något att fundera över i de skånska toppklubbarna.
Dynastierna är som sagt döda. På herrsidan alltså.
Men på damsidan står det fantastiska Sävehof starkare än någonsin just nu.
Denna upplaga av Sävehof är tidernas bästa lag i svensk damhandboll.
Nu lämnar fyra nyckelspelare och många hoppas och tror att lagen bakom ska kunna utmana giganten.
Tror på ett bättre Sävehof
Det tror inte Magnus Wislander, som menar att Sävehof kanske till och med blir bättre.
Han får inte mothugg av Henrik Signell och Skurus Emelie Westberg, som nu lämnar för Lugi, dristar sig inte längre än till att:
– Kanske kan något eller några lag ta någon poäng i serien och i en final kan det eventuellt hända lite mer.