Thorén: När ska lille Calle få bli stor?
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se
”Är så klart ett fiasko för Sverige”PYEONGCHANG. Norge bjöd på mandom, mod och morske män.
Vackert så, men det här var ännu en dag då tankarna gick till Calle Halfvarsson.
Ett brutet lopp, en missad OS-premiär och det kanske var smart till slut.
Men undran kvarstår: Calle, Calle liten, när ska du någonsin få chansen att bli riktigt stor?
Den isande blåsten tog redan före start greppet om Alpensia skidstadion den här söndagen. Kastvindarna gick rakt genom märgen och kylde våra kinder till isande flak.
Lika iskallt kändes det i hjärtat vid skidbytet när vi insåg vad som skett.
Calle Halfvarsson fick kliva av OS-premiären.
Calle Halfvarsson tvingades bryta skiathlonloppet som skulle bli en triumf för honom.
Det skulle ju, ännu en gång, vara dagen då Sågmyra-åkaren Calle Halfvarsson fick ihop kropp och huvud. Vi vet att han under flera säsonger haft det slitigt med sjukdomar och när han väl fick ordning på de pipande luftrören vände magen upp och ner på allt kring jul. Under den senaste veckan i Japan fann dock Calle Halfvarsson harmoni i både tarm och muskler och tron återvände.
Ska Calle någonsin ta steget?
Han hade planen klar inför start. Den var spikad tillsammans med tränaren Ola Ravald och Calle Halfvarssons mentala coach Rune Gustafsson.
Metodiken var enkel och tämligen fyrkantig, allt enligt den strategi som ska hjälpa Calle Halfvarsson från att hamna i trassel och taktiska fallgropar. Gå lugnt med i den klassiska delen, ge utlopp för styrkan i slutskedet av skejtdelen.
Men Calle Halfvarsson hann inte ut ur stadion innan han var nära att dras med i ett fall.
Det var starten på ännu en lång mara för 28-åringen.
Den slutade i vallaboden. Medan loppet fortfarande pågick.
Enligt de första rapporterna hade svensken ingen kraft och ville inte slita ut sig långt bak i fältet. Mer oroväckande var att hans kropp inte svarade, en känsla Calle Halfvarsson berättade om senare under dagen. Han har nya lopp att se fram emot och det kanske ändå var smart att bryta. Hur bra det var får vi veta först senare.
Men vi vet redan nu att Calle Halfvarsson när han var liten och växte sent önskade att bli fysiskt större för att huvudet skulle matcha de inre drömmarna.
Han växte, blev större och stod i dag inför en fin chans i livet. Men för att bli riktigt störst krävs individuella mästerskapsmedaljer. Om och om igen.
Frågan är när Calle Halfvarsson ska klara att ta steget. Kanske redan på sprinten på tisdag.
Jag hoppas verkligen det och att söndagens bakslag var en händelse som han hanterade med omsorg och mod, inte uppgivenhet.
Calle Halfvarsson har tagit tre av vinterns pallplatser i världscupen. Han ska bära det här laget när Marcus Hellner (12:a) inte klarar av den sista tempohöjningen som dagens skidåkning innebär.
Det var vackert och mäktigt
En som reste sig var norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Den norska outsidern gick omkull redan på väg ut från stadion. Han hade knappt hunnit staka hundra meter innan han drogs med i ett fall. Hans desperata kroppsspråk, hans famlande och panik var påtaglig.
Samtidigt fanns där ett lugn.
Jag stod cirka 50 meter från fallet. Såg hur han när han äntligen kom på benen inte stressade iväg när fältet visade honom ryggen. När Ivo Niskanen drog upp farten i den klassiska delen, när Martin Johnsrud Sundby grillade i diagonalen, när Daniel Rickardsson (fint lopp där!) gjorde ett tappert försök att locka med Marcus Hellner upp i täten och när Johannes Hösflot Kläbo fick känna på distansblodsmaken gjorde Oslosonen Simen Hegstad Krüger sitt eget lopp.
Han matade på, han plockade en efter en och fick sekundering från spåret av norska ledare som varit både kritiserade och undrande inför OS. När det bara återstod kilometrar av skejtdelen anade de en bragd.
När han stack kunde ingen hänga med.
Det var vackert, mäktigt och krävande i ett lopp som ställde fysik och hjärna på sin spets. Det var en hygglig men anmärkningsvärd röd lagkörning när guldet och pallen var i norska händer.
Men det är till slut ändå till Calle Halfvarsson som får hjärtat att frysa till is.
Bildspecial: Svenska OS-hoppen som barn