Bradbury: Fira som alla andra
Publicerad 2014-02-11
SOTJI. Emil Jönsson kände sig ”som Steven Bradbury” efter OS-bronset i sprint.
Då kommer här en hälsning till Jönsson genom Sportbladet från den riktige Bradbury:
– Coolt! Stort grattis! Fira din medalj lika mycket som alla andra, säger den australiensiske legendaren.
Australiensaren Steven Bradbury tog kanske tidernas mest osannolika OS-guld när han vann 1000 meter short track i Salt Lake City 2002.
Han gjorde då sitt fjärde OS och hade ”bara” ett stafettbrons från 1994. I Salt Lake City tog han sig vidare till semifinalen tack vare att en annan åkare diskades. I semifinalen låg han sist när favorittrion föll och han gled vidare till final. Där upprepades både taktiken och scenariot när övriga åkare i den allra sista kurvan hakade i varandra. Medan de låg och kravlade på isen gled Bradbury över mållinjen som Australiens första guldmedaljör i vinter-OS och uttrycket att göra ”en Bradbury” var fött.
”Hört talas om det”
I dag gjorde Emil Jönsson just ”en Bradbury” när han tog sitt brons i sprintfinalen.
– Jag har hört talas om det. Tre tidningar har redan ringt. Jag har inte sett loppet men skulle gärna vilja se det, säger den i dag 40-årige Bradbury när Sportbladet når honom ett par timmar efter den osannolika sprintfinalen.
Bradbury är i Sotji som expert för australiensiska tv-kanalen Ten.
Vad tänker du när du hör att vår Emil Jönsson gjorde ”en Bradbury”.
– Det är riktigt coolt! Det är fint att något som hände för tolv år sedan fortfarande sitter kvar i folks medvetande över hela världen. Det för in lite ”human touch” i idrotten när allting är så ”mekaniskt” annars i dag. Idrottsmän kämpar så hårt och så länge för att nå toppen men när det sedan är dags för OS kan det fortfarande hända något sådant här märkligt.
”Coolt! Stort grattis!”
Vad skulle du vilja säga till Emil?
– Coolt! Stort grattis! Jag känner inte dig men jag vet att du jobbat hårt för att vara i OS och vara en medaljkandidat. Han fick väl problem och det var därför han hamnade efter de andra, va?
Bradbury har berättat att han direkt efter sin triumf inte visste om han skulle fira eller gå undan och gömma sig i ett hörn.
Han bestämde sig för att fira.
– Det var min belöning efter att ha tränat fyra timmar om dagen, sex dagar i veckan i tolv år, säger han nu.
Därför menar han att Jönsson på intet sätt ska skämmas över sin medalj.
– Fira din medalj lika mycket som alla andra.
Hur ofta får du höra om personer som gjort ”en Bradbury”?
– Jätteofta. Inte bara inom sportens värld utan så fort det blir någon oväntad seger. Men jag är mycket stolt över att ha skapat uttrycket.
Emil Jönsson blir glad när han hör om hälsningen:
- Det värmer, tack för stödet. Det var roligt.