”Kände att shit, jag faller sönder”

Patrik Brenning

Rakat av sig håret – nu väntar Casadei på läkarnas besked

Nadja Casadei har genomgått sin andra cellgiftsbehandling och om två veckor får hon svaret på om kurerna bitit.

Fram tills dess hoppas friidrottsstjärnan på att hon slipper hosta blod – och att hon får behålla sina ögonbryn.

– Jag föreställde mig att jag skulle gråta och vara ledsen när jag rakade av mig håret. Men jag känner mig ganska tuff, säger 30-åringen.

Den 17 oktober fick Nadja Casadei beskedet att hon drabbats av cancer i lymfkörtlarna. Mångkamperskan påbörjade kort därefter behandlingen och fick på torsdagen sin andra kur med cellgifter.

– Jag var väldigt orolig inför denna eftersom jag mådde så himla dåligt efter den förra. Då var det en kur på två dagar, den första dagen tog det 2,5 timme och jag mådde ändå okej och kunde äta på kvällen. Men den andra tog 4,5 timme och då spydde jag blod och kissade blod. Då var det värre. Nu slog de ihop dem och då tänkte jag att jag kommer ju kola vippen. Men jag kom hem för 1,5 timme sedan och än så länge, peppar peppar, känns det bra. Jag har ett tryck över bröstet men har inte spytt eller fått feber, säger Casadei när Sportbladet talar med henne på torsdagskvällen.

”Var massor av hår på kudden”

Att det är gifter som sprutas in i kroppen blev 30-åringen i dagarna väldigt konkret påmind om.

– Det var massor av hår på kudden när jag vaknade och när jag gick ut blev luvan på min vinterjacka full med hår. När jag drog fingrarna genom håret bara lossnade det hur mycket som helst. Jag kände att det är lika bra att göra det nu så i går rakade jag av mig håret.

– Jag föreställde mig att jag skulle gråta och vara ledsen men jag satt mest och svettades floder. De frågade hela tiden om det kändes bra och jag bara ”ja, ja” men jag märkte själv hur svetten bara rann längs sidorna. Jag var så jäkla nervös och spänd och fick en kroppslig reaktion.

Hur reagerade du när du började tappa håret?

– Jag kände att ”shit, jag faller ju sönder”, även fast det bara var håret. Det kändes ändå som det blev verkligt hur mycket stryk kroppen tar. Så mycket hår tappar man ju inte i vanliga fall. Det är verkligen gifter i kroppen. Jag märker ju också hur torr jag är om händerna, runt munnen, i munnen och näsan är jättetorr. Sedan har jag stickningar i fingrarna. Det är ju läskigt men nu finns det inget som kan trilla av längre. Stickningarna och skiten är kvar men håret slipper jag. Jag känner mig ganska tuff nu. Jag visste ju att det skulle komma och har gått och oroat mig men nu är det gjort. Det är som inför ett intervallpass och du tänker hur jobbigt det kommer bli och hur illa du kommer må men när du väl gjort det så längtar du till nästa pass. Nu känner jag mig nöjd att jag tagit ett steg i rätt riktning.

”Bar jag får behålla ögonbrynen!”

Sedan utbrister Casadei:

– Bara jag får behålla ögonbrynen! Jag hoppas jag får ha dem kvar, det gör mycket för utseendet. Ögonbryn och ögonfransar. Jag har fått från sjukhuset att jag kan hämta ut peruk, lösögonfransar och lösögonbryn. Men då kanske jag äter och så ramlar ett ögonbryn ner i soppan. Nej, då får jag måla eller något.

Nu laddar Nadja Casadei vidare inför nästa cellgiftsbehandlingen om två veckor. Efter den kan läkarna se om gifterna bitit på cancern.

– Om inte cancern svarat måste jag börja om med allting så det blir jättespännande efter tredje behandlingen. Fram tills dess fortsätter jag äta mina mediciner. 13 till frukost, några till eftermiddagsfikat och några till på kvällen och går på kontroller hela tiden.

Casadei bloggar hela tiden om sin kamp mot sjukdomen. Där tackar hon nu också för alla hälsningar:

”Jag har rakat mig.
Jag vet att ni har sett bilderna och er respons har varit enorm!

Från djupet av mitt hjärta:
TACK.

Ni gör mig modig och stark. Tack vare allt fint ni skriver går jag med huvudet högt. Någon skrev att jag ser ut som en krigare.”

Följ Nadja Casadeis kamp mot cancern på bloggen Riovanschen!