Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ida, Ronja

”Jag kommer alltid att bara lira”

Supertalangen Axel Månsson i stor intervju efter flytten

Publicerad 2024-09-13 15.33

KRISTIANSTAD. Han har varit i toppen på talanglistorna sedan han var 15 år.

Nu ska Axel Månsson ta nästa steg i IFK Kristianstad.

– Jag kommer alltid att bara lira liksom, säger 19-åringen från den stora handbolls- och talangfamiljen i Löddeköpinge.

Ojdå! Du kör gröt alltså?!

– Bara för att du är här, ler den 19-årige mittnian.

Vi gör en frukostintervju på ett hotell i centrala Kristianstad innan Axel Månsson ska cykla vidare till förmiddagsträningen.

– Jag bor bara någon minut härifrån, säger han och kompletterar tallriken med några pannkakor med Nutella på.

Det är hit supertalangen flyttat från Lugi och föräldrahemmet i Löddeköpinge för att ta nästa steg i den karriär som lovat så mycket så här långt.

Månsson var bara 15 år när han tog plats som trea på Sportbladets årliga lista över de 20 största tonårstalangerna i svensk handboll. Han har varit med varje år sedan dess och slutat femma, tvåa och etta. Ingen annan har varit med lika högt så många gånger som den lille spelmotorn och i U18-EM för två år sedan utsågs han till turneringens bästa mittnia när Sverige tog silver.

Axel Månsson.

Förra säsongen, som var Månssons blott andra som senior, dominerade han topplistorna i ligan även om hans Lugi åkte ur: delad skyttekung, vinnare av MEP-ligan och flest poäng (mål + assist) av alla spelare.

Men så kommer Axel också från en riktig handbollsfamilj. Pappa Ola, 52, är gammal elitseriespelare och mittnia med snart 25 år som elittränare där han har tre SM-guld på damsidan och har basart över topplaget Höör sedan 2016. Mamma Helen, 48, har också spelat i elitserien – som högernia med moderklubben Kävlinge i början av 2000-talet. Storebror Albert, 22, var sjua på talanglistan 2020 (då Axel blev trea) och lämnade efter några skadefyllda år OV Helsingborg för Alingsås till den här säsongen. Han var med och blev fyra med Sverige i U20-EM 2022. Lillasyster Majken är bara 16 år och får inte spela seniorhandboll förrän nästa säsong. Men hon är en av Sveriges största löften på flicksidan och var den 08:a som rankades högst på Sportbladets lista över de största tonårstalangerna på tjejsidan förra säsongen.

Hela handbollsfamiljen Månsson. Från vänster: lillasyster Majken, pappa Ola, Axel, mamma Helen och sittande storebror Albert. Från i våras när Axeltog studenten.

– Klart jag haft hjälp av att min far är elithandbollstränare. Jag har kunnat fråga honom om allt möjligt.

Alla tre syskonen har under ungdomstiden tränats av föräldrarna i olika omgångar hemma i Lödde Vikings HK, om än aldrig av båda samtidigt.

Brorsan då – har det funnits en rivalitet mellan er eller har han mest varit en inspiration?

– Klart man sett upp till honom. Men det har också varit skönt att bara kunna snacka handboll med honom.

Därför valde han Kristianstad

Även om Axel Månsson gjorde en storartad säsong i fjol åkte Lugi ur handbollsligan.

– Även om det var en skitsäsong för Lugi och vi åkte ur, vilket är det värsta jag varit med om, så blev förra året helt perfekt för mig personligen. De hade inte råd att köpa någon annan mittnia så jag fick spela konstant. Att få spela hela tiden i ett bottenlag som ung var det bästa som kunde hända mig för min utveckling. Det spelade ingen roll hur dålig jag var, jag fick ändå spela. Jag tror att jag spelade varje anfall i varje match under hela serien och även om jag hade missat en massa skott i matchen skulle jag fortsätta skjuta.

Det var förstås många klubbar som jagade supertalangen men redan under vintern gjorde han klart med IFK Kristianstad till den här säsongen.

Varför blev det Kristianstad?

– Av flera anledningar: Topplag. Träningsmiljön. Proffsigheten med träningar på förmiddagarna, sjukgymnast alltid på plats och lunch efter träningen. Nära hem till Lödde. Spela inför Sveriges största publik. Möjligheten att spela i Europa (intervjun gjordes innan Kristianstad åkte ur kvalet mot Granollers, red:s anm).

Men här i Kristianstad kommer Månsson inte ha ett ”fritt patronbälte” och spela vartenda anfall. Konkurrensen är en helt annan med en uppsjö etablerade, högerhänta niometersspelare och rollen blir därefter (även om han fått ett tämligen stort förtroende på försäsongen).

– Det är väl så det ska vara. Är man dålig så spelar man inte, är man bra så spelar man. Det är bara att gilla läget när man gått hit.

Du har betydligt bättre spelare runt dig nu – blir du en annan typ av mittnia då?

– Jag kommer alltid att bara lira liksom. I någon match blir det kanske noll skott och i en annan kanske jag skjuter mina 15 som förra säsongen. Det blir mer matchanpassat. Men det är klart att jag vill utveckla ett mognare spel med färre tekniska fel och inte ta dumma avslut i fel situationer. Det är heller inte ”tillåtet” i ett sånt här lag. Det får bara inte hända.

Axel Månsson.

Däremot vill Månsson spela mer försvar. Det fick han inte i Lugi och det har han heller inte fått i Kristianstad ännu utan springer och byter direkt när anfallet är avslutat.

– Det är jätteviktigt för mig att också utveckla mitt försvarsspel och det är tråkigt att inte komma med i andrafasen. I Lugi tyckte jag faktiskt att det var dåligt att jag inte fick spela försvar. Här kan jag acceptera det på ett annat sätt när vi har de spelare vi har. Men jag har fått den stämpeln och jag är ju kort. Fast det är ingen som vet om jag är bra eller dålig i försvaret för de har aldrig sett mig där, haha.

Idolen: Mikkel Hansen

För 31 år sedan kom en annan ung, kortväxt och talangfull mittnia till IFK Kristianstad från samma trakter som Axel – pappa Ola, som kom från Kävlinge och gjorde två säsonger i klubben utan att slå sig in som ordinarie. Månsson Sr kom sedan tillbaka till IFK 2011–12 som assisterande tränare och var med och tog laget till klubbens första SM-final på 37 år.

– Jag minns att jag gick i omklädningsrummet då och att jag höll Lars Möller Madsen (storskytten som i dag är lagets sjukgymnast) i handen. Och så har jag Markus Olssons gamla shorts där hemma (skratt).

Man inser att Månsson är ung då han hade Mikkel Hansen som sin stora barndomsidol.

– Det har alltid varit Mikkel Hansen. Mäktig spelare! Jag hade också långt hår och tjockt pannband, precis som han, fram till högstadiet.

Vad har du för drömmar?

– Landslaget och ta mig ut till de riktigt stora klubbarna som Barcelona, PSG eller ungerska storklubbarna, säger Månsson innan han sätter sig på sin gamla cykel och trampar vidare.

I dag spelar Kristianstad seriepremiär mot Guif på hemmaplan.