Målet för hoppryttare

Så har vi då kommit fram till banhoppningen - målet för hoppryttaren.

Har hästen tränats med löshoppning och hästen och ryttaren tränat över cavaletti och gymnastikhoppning är de nu mogna att hoppa hinder i en bana. Förutom dessa övningar är en annan förutsättning för att kunna rida banhoppning att häst och ryttare är tränade, och hela tiden fortsätter att träna, dressyr. Det är ju i dressyren man tränar hästens lydnad för ryttarens hjälper, och detta är naturligtvis en av förutsättningarna vid all sorts ridning.

Grunderna i banhoppning är desamma som i cavalettiträning och gymnastikhoppning: anridningen mot mitten av hindret, lätt sits, balans, följsamhet, rätt avpassat tempo och framåtbjudning. Den största förändringen är nu vägvalet. Till skillnad mot de färdiguppställda cavaletti- och gymnastikhoppningsserierna skall nu ryttaren själv rida vägarna mellan hindren. Detta är ett av de svåraste sakerna i banhoppningen, för kommer man in fel mot ett hinder blir allting fel.

I tidshoppning är det ryttarens vägval som avgör om man vinner. Rider man bara fortare vinner man inte då man i så fall rider en längre väg än den som rider en kortare väg. Fördelen med att rida stora hästar i tidshoppning är att de tar stora galoppsprång, men istället är de inte lika snabbvända som en mindre häst. Själv rider jag araber som ju är väldigt små i jämförelse med halvbloden, men jag kan vända min häst i riktning mot nästa hinder redan i landningen medans de som har stora hästar måste rida igenom hela kurvan.

Vägen mellan två hinder kallas för linje. Man skiljer på tre olika linjer: grundlinjen är en rak lodrät linje mot och över hindret på mitten, böjda linjer är när man hoppar hindret ur en sväng, samt brutna linjer och vinklar. Det är viktigt att ryttaren har klart för sig redan innan ritten vilken väg som hon/han skall rida. Därför går alla ryttare banan innan start. För att kunna rida den väg som man tänkt sig måste ryttaren hela tiden se den väg som hon/han skall rida med blicken mot nästa hinder, det är jätteviktigt att man lär sig detta redan från början.

När man rider en bana är det viktigt att man rider i ett rätt avpassat tempo. Genom att anpassa tempot rätt anpassar man också indirekt hästens steglängd: ju högre tempo desto större steg tar ju hästen och tvärt om. Det tempo man har och den linje man rider ger tillsammans avståndet till hindret. Det gäller att både rida i rätt tempo och rätt väg mot hindret så att hästen varken hoppar av för långt ifrån eller för nära hindret. Ryttaren skall kunna anpassa detta genom att länga eller korta upp hästens galoppsprång i anridningen. En del personer, och hästar, har en medfödd känsla för avståndsbedömning medans andra har jättesvårt för detta. Men alla kan träna upp sin känsla och bli bättre.