Tung svensk säsongsstart

Premiärlejonet Anja Pärson gjorde ett dåligt och ett bra storslalomåk och blev sjua.

Silvermedaljören från Åre, Maria Pietilä Holmner, gjorde tvärtom och slutade elva.

– Här i Sölden är det alltid antingen eller, sade Pärson.

Alpina världscupens glaciärpremiär 3000 meter ovan Ötz-dalen i Österrike är ett test under osäkerhetens fanor.

Här är inte resultatet det högst prioriterade. Här handlar det om att få svar på frågor om hur skidorna fungerar i skarpt lutande läge, om nerver kan tryckas tillbaka under skiddräkten och inte minst hur motståndarna ser ut i sin åkning.

Det gäller att få besked om att det senaste halvårets träning varit tillräcklig, att man är med i racet och att utvecklingen inte sprungit iväg.

– Till och med jag är skakig vid start, säger Anja Pärson. Det är alltid lika stor osäkerhet.

– Men det här var skönt besked, nu kan jag jobba vidare i lugn och ro.

Pärson begick denna soliga lördag sin tionde premiär i alpina världscupen och TT ber henne beskriva sig själv med ord som beskriver henne då och nu:

– För tio år sedan var jag envis, nyfiken och sprallig.

– I dag är jag fortfarande jäkligt envis, jag är coolare och ibland nästan för rutinerad.

Pusselbitar

Hennes första åk fungerade inte alls. Hon kom för långt ner i fallinjen och kunde inte reparera och var tvungen att hålla igen.

Hon var 19:e i mål, men var inte ensam bland stjärnorna om en usel inledning och i årets världscupsgryning är det, precis som alla andra år, ingen tvekan om att en hel del pusselbitar fortfarande väntar på att falla på plats.

Österrikiskorna Marlies Schild och Kathrin Zettel var exempelvis 26:a och 24:a och storslalomsnabba slovenskan Tina Maze 21:a.

– Så är det här i premiären. Det finns inget mitt emellan, sade Anja Pärson.

Men i andra fungerade det mesta och Pärson, med det gamla vanliga effektiva drivet med höften genom porten, åkte upp sig till sjunde plats.

– Nu satt tekniken och jag kunde fullfölja genom hela svängen. Jag har ju inte tävlat på många månader och så jag värderar det här jättemycket.

Röda ramar

Fem år yngre Maria Pietilä Holmner hade en omvänd resa och tappade sin fjärdeplats i första åket för att dala till en elfte och kort efter målgång gick hon med bestämda steg bort till ett staket där pojkvännen och landslagsåkaren Hans Olsson stod lutad och hon hade många tårar att torka.

– Jag vill inte vara ledsen, sade hon med eftertryck kort därefter, med röda ledsna ramar kring ögonen.

– Och det är jag inte heller. Jag är besviken.

Hennes förstaåk var tryggt och lugnt. I det andra letade hon förgäves efter en rytm och känsla som hon aldrig hittade.

– Jag började tänka. Då var det kört. Men det var en ny sits för mig det här, sade silvermedaljören från VM i Åre, jag är inte van att starta trea och ligga fyra efter första.

– Jag kommer nog trots allt att somna gott ändå efter den här dagen.

Premiärens tre medaljörer var Denise Karbon, Italien, Julia Mancuso, USA och Kathrin Zettel, Österrike.