"Största jag vunnit"

GÖTEBORG

Först kom självkritiken.

- Det var ingen bra sjukamp.

Sedan kom tårarna, glädjen, lättnaden att det var över.

- Ja, jag vet inte hur man ska beskriva det. Det är helt underbart, sanslöst härligt, säger Carolina Klüft.

Det var också först efter målgången på avslutande 800 meter som den "gamla" Klüft var tillbaka.

Glad, sprallig, lycklig.

Och det var först då kronprinsessan Victoria hängde guldmedaljen runt halsen på henne, som alla känslor fick utlopp.

Mer mer av lättnad än glädje.

- Rent känslomässigt är det här EM-guldet det största jag vunnit. Att få vinna på hemmaplan efter en säsong som varit en enda lång uppförsbacke, säger hon.

- Jag vet inte hur man ska beskriva det. Det går inte att sätta några ord på den känslan jag hade då jag gick i mål.

Rekordseger

Då var ändå andra sjukampsdagen rena defileringen in mot en solklar seger. Hon vann med den största segermarginalen i hela EM-historien.

Största segermarginalen tidigare i en EM-sjukamp var 116 poäng. Nu var Carro 317 poäng före holländskan Karin Ruckstuhl.

Holländskan Ruckstuhl var överlycklig över sitt EM-silver. Hon satte tre personliga sjukampsrekord och nytt holländskt rekord med sina 6423 poäng.

- Jag var ändå bara "best of the rest", säger Ruckstuhl på presskonferensen efteråt.

- Jag ska fortsätta träna och hoppas förbättra mig i alla grenar. Men det lär Carolina också göra. Och avståndet var över 300 poäng i den här sjukampen. Det är ett väldigt stort gap att ta in. Men jag lovar att försöka.

Nu kunde det gapet ha blivit ännu större.

Carro avslöjade sin egen överlägsenhet, då hon förklarade varför hon la sig så långt ner i kön på avslutande 800 meter och bara bevakade sin ointagliga ledning.

"Ville inte störa"

- Ja, jag ville hålla mig undan och inte störa tjejerna som slogs om de andra medaljerna, säger Carro.

Det var enbart av välvilja och i mångkampsvärlden är det ingen som ser det som något annat än just omtanke.

Men hade en hockeyspelare i NHL sagt det till en motståndare, hade han fått räkna med att få på käften i nästa byte. Där hade det uppfattas som den yttersta formen av förnedring.

Carro lufsade bara runt för att ta emot folkets slutliga jubel, även om kampen var avgjord redan första dagen.

Hon avslöjar också att drömmen just nu är att få uppleva en skadefri säsong.

En säsong utan smärta.

- Ja, det vore skönt att få känna sig helt skadefri i en sjukamp. Senast det hände var i OS i Aten. Om jag minns rätt, säger hon.

Fortfarande sjukamp

Men hon tänker fortsätta med sitt sjukampande.

- Ja, varför ska jag sluta med det?

Ja, varför.

Gulden trillar in och det verkar inte spela någon roll hur många krämpor hon än känner av. Inte ens en stukad fot hindrade henne från att vinna VM i Helsingfors i fjol. Inte ens en värkande vänster bakdel kunde stoppa henne i Göteborg.

Och som vanligt har hon satt den svenska framgångsvågen i rullning.

Första guldet är hemma, pressen lite mindre på de andra svenska guldfavoriterna.

Sedan brukar resten sköta sig själv.

- Nu ska jag hem till hotellet och förmedla den här känslan till alla andra i truppen, säger Carro.

För medaljregnet har just börjat.