Hur mäter man skicklighet i poker?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-27
Som jag skrev om i min förra krönika har Högsta domstolen nyligen beviljat prövningstillstånd i det s.k. Grebbestadsmålet, för att avgöra om skickligheten snarare än slumpen är avgörande när det gäller poker i turneringsform.
Hur mäter man då skicklighetsinslaget i poker?
Det finns många auktoriteter som uttalat sig till fördel för poker – läs till exempel motiveringen till 1994 års nobelpris i ekonomi! Och en tidigare världsmästare i bridge (och backgammon), Oswald Jacoby, har sagt att poker har ett avgörande skicklighetsinslag ”genom distinktionen att poker går ut på att handskas med pengar, medan alla andra kortspel bara går ut på att handskas med kort”.
Akademiska avhandlingar
Men för att återgå till huvudfrågan: är skicklighet i poker mätbar?
Den kan åtminstone approximeras, är svaret. Det finns ett flertal akademiska avhandlingar i ämnet, men låt mig här ta upp en som lades fram i mars i år. Den heter ”Statistical Analysis of Texas Hold’em” och är författad av Sean McCulloch vid institutionen för matematik och datavetenskap vid Ohio Wesleyan University i USA, samt Paco Hope vid företaget Cigital, Inc.
Dessa fick genom PokerStars tillgång till över 103 miljoner spelade givar nätpoker, den överväldigande majoriteten i cashgames vid fulla bord och med mörkar på 1 dollar och uppåt (inga ”play money games”). Och vad kom man då fram till?
Jo, bland annat att bara 24,3% av givarna gick till visning efter rivern, OCH, vilket är ännu intressantare, att av dessa visningar vanns inte fler än 50,3% av den spelare som var ”förutbestämd” att få den bästa handen. (Definition på ”förutbestämd”: den hand som vinner efter flopp, turn och river om samtliga spelare stannar kvar och vägrar att lägga sig. Hade poker varit ett rent lotteri, skulle alltså 100% av alla givar vinnas av den ”förutbestämt” bästa handen.)
Spelarna avgör 7 av 8 gånger
Eller annorlunda uttryckt: i verkligheten vanns bara 50,3 x 24,3 = 12,2% av givarna av den ”förutbestämt” bästa handen (som skulle ha vunnit även om alla andra vägrat lägga sig), medan 87,8% av givarna vanns av en annan hand! Det är alltså nästan alltid andra faktorer än den tursammaste handen som avgör vem som tar hem potten: satsandet, bluffar, felbedömningar, table image osv.
Det är faktiskt hårdslående statistik: att ”turhanden” bara vinner var 8:e gång, medan spelarnas agerande avgör utgången resterande 7 gånger av 8. Man får hoppas att Högsta domstolen inte blundar för sådana ovedersägliga fakta.
Dan Glimne