Sportbladet

Dagens namn: Silvia, Sylvia

Stefan Holm: Segern var en revansch för Söderling

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-20

Robin Söderling hade en oplockad gås med Kalle Anka.

Det var därför han blev så lycklig efter segern i Swedish Open.

Sedan tio års ålder har han drömt om att få lämna Båstad med en fjäder i hatten.

Robin Söderling är i sitt livs form och behövde bara spela fyra matcher för att vinna Swedish Open – en turnering som inte ger speciellt mycket prispengar (knappt 600 000 kronor) eller rankingpoäng (250).

Ändå var glädjescenerna efter finalen mot Juan Monaco starkare än dem som utspelades när han hade slagit Rafael Nadal på Roland Garros.

Söderling kastade sig raklång på gruset och jublade som om han vunnit US Open och säkrat en äkta Grand Slam.

Så snart han tackat Monaco för matchen sprang han bort till läktaren för att krama om fystränaren Ali Ghemer, Magnus Norman, coachen och den svensk som senast vann tävlingen, flickvännen Jenni, föräldrarna Bo och Britt-Inger...

24-åringen ville ta hela världen i sin famn och fick kämpa mot tårarna efter sin första ATP-titel på svensk mark.

”Fuck off Kalle Anka”

– Jag hade inte bytt den här turneringsvinsten mot en Grand Slam-titel, sa västgöten när han märkbart rörd greppade mikrofonen och talade till publiken.

Vad tusan säger karl’n, undrade nog de flesta hemma i tv-sofforna, men allt har sin förklaring.

Det var synd att TV4 Sport inte valde att texta segertalet.

”Fuck off, Kalle Anka.”

Det var vad Robin Söderling sa, även om det inte var ordagrant.

Jag förmodar att Söderling läste serietidningar som ung, men jag kan inte tänka mig att Kalle Anka var någon favorit. Som alla andra talanger drömde ju Tibros bidrag till världstennisen om att en dag få vinna den riksomfattande ungdomsturnering som fått sitt namn efter seriefiguren.

En viss Björn Borg vann 1970 premiärupplagan av Kalle Anka Cup och efter honom följde mästare som Mats Wilander, Stefan Edberg, Henrik Sundström, Kent Carlsson, Nicklas Kulti, Thomas Enqvist, Magnus Norman, Thomas Johansson, Andreas Vinciguerra, Joachim ”Pim-Pim”

Johansson och Daniel Berta.

Robin Söderling, Västergötland?

Han vann distriktsfinalen fem år i följd: 11-årsklassen 1995, 13-årsklassen 1996 och 1997, 15-årsklassen 1998 och 1999.

Grämer sig fortfarande

I riksfinalen – som alltid spelas i Båstad – lyckades han aldrig ta sig till final.

I Söderlings årskull hette segrarna Linus Andersson, David Nylén, Marios Dimakos och Christian Johansson.

Jag har intervjuat Robin Söderling många gånger under de senaste åren och ett citat har återkommit oftare än andra.

– Kalle Anka Cup är det enda jag inte har vunnit.

Jag är ganska övertygad om att misslyckandena har suttit som en tagg i själen, och att han blev av med den först i går.

1995, som tioåring, försvann Söderling redan i kvalet, mot Alexander Neidert. Förlusten gjorde så ont att han vände sig till pappa Bo så snart tårarna torkat.

– Nu ska jag satsa allt på tennisen, sa Robin.

Det var inga tomma ord. Viljan att bli bäst hjälpte honom inte att vinna Kalle Anka Cup, men det hjälpte honom att vinna Swedish Open.

Det är inte världens största tävling, men kom inte och påstå att det är någon Kalle Anka-turnering.

Följ ämnen i artikeln