Wennman: Är det skottpengar på Sir Alex Ferguson nu?
LONDON. Oops, vad hände här då?
0–0 mellan två skotska farbröder, knappt ens några skott på mål, en besvikelsens kväll för Manchester United.
Är det skottpengar på Sir Alex nu?
Nja, jag vet inte det – men det kommer att diskuteras en del bland experter och fans i dag:
Var det verkligen vettigt av gamle Ferguson att byta ut TIO spelare från lördagens startelva mot Everton? Ingen Scholes, ingen Berbatov (de var inte ens ombytta), ingen Evra, Vidic, Evans, Nani, Neville, Van der Sar, O´Shea eller Giggs (fick hoppa in) i startelvan. Inte ens en Michael Owen på planen förrän sista kvarten.
Vad handlade det om? Inte var det väl nån slags kollektiv bestraffning för de två insläppta målen på stopptid på Goodison Park senast?
Och inte handlade det väl BARA om att spara krafter till helgens möte med Liverpool?
Tio nya i en startelva är väldigt mycket och väldigt riskabelt till och med för en väloljad rotationsmaskin som Manchester United.
Om jag inte tappat räkningen så var det här den 131:a (!) matchen i rad som Sir Alex ändrade startuppställning. Han får därmed en gammal ”tinkerman” som Rafa Benitez att likna en småhandlare.
En ensidig ”handbollsmatch”
Har man så många skickliga spelare i truppen som United är det ju inte så konstigt om man skiftar på en, två eller tre platser från match till match. Är du en stark och duktig manager klarar du ändå att behålla lagets identitet, spelidé och taktik – och hålla reservbänken på gott humör – tack vare att du har en stabil stomme att lita på.
Men om du byter ut tio man på en gång är du antingen väldigt besviken på ditt lag, väldigt övertygad om att du kommer att vinna i alla fall – eller väldigt förbannad.
Jag påstår inte att Uniteds 0–0 mot Glasgow Rangers i Champions Leagues första omgång var underskattning, trots att gamblern Sir Alex måste noterat att en Rangers-seger på Old Trafford stod i 18 gånger pengarna .
Men han trodde förstås innerst inne att de elva spelare han ställde på planen – däribland en blek Wayne Rooney – skulle räcka för att knäcka ett Rangers som sannerligen inte är vad det varit.
Nu blev det en ensidig ”handbollsmatch” med ett United som försökte hitta luckor och inspel i den grötiga massan framför Rangers mål. Det fungerade inte med så många nya spelare på en och samma gång, med brist på bredd och dugliga inlägg, med överraskningsmoment a´la Berbatov och i avsaknad av en Scholes som kan vända spelet från sida till sida med precisa crossbollar och skjuta från distans. Darron Gibson försökte spela som Scholes - men klarade det inte.
Sir Alex, efteråt:
– Jag ångrar inte uttagningen. Jag skickade ut ett starkt lag på planen. Jag tror det var sju eller åtta spelare som var med och slog Chelsea på Wembley i Community Shields. Vi skulle givetvis ha vunnit sett till bollinnehavet, men vi skapade aldrig de där riktigt feta chanserna. Men credit till Rangers, de gjorde det svårt för oss.
Spurs – en rolig nykomling
Ja, det är det minsta man kan säga. Skottarna spelade väl ungefär 7–2–1 med en ensam Kenny Miller på topp och mitt-mittfältare som sjönk djupt ner och slet som djur (McCulloch var enorm). Hela Rangers uteförsvar (David Weir är 40 år!) var så bra att målvakten McGregor knappt behövde göra en räddning, trots det massiva trycket.
Mitt i alltihop, en bit i andra halvlek, fann dessutom Rangers ett slags lugn som var beundransvärt. När andra lag skulle tröttnat, gått på knäna och börja paniksparka för att hålla 0–0 såg skottarna till att dra ner på tempot och vårda bollen mellan varandra. Mycket ovanligt att se sånt.
För Rangers var det en drömstart i gruppspelet, för United var det en?...?tja, halvtaskig dag på jobbet. Läget kan förvärras eftersom Valencia (imponerande 4–0 i Bursaspor) väntar borta nästa gång. Och apropå Valencia: det otäcka benbrottet på Antonio Valencia gjorde ju inte saken bättre.?..?det såg så läskigt ut att Sky Sports vägrade visa repriser ”med tanke på barnen som tittar”.
– A bad one, really bad. Men vi behöver tio poäng för att gå vidare från gruppen och tänker ta de nio som behövs, sa Sir Alex.
Med facit i hand valde jag möjligen fel engelska lag att bevaka.Tottenham gjorde en raketstart på sitt CL-äventyr, och av tv-bilderna att döma spelade Spurs strålande under första halvlek.
Anfallet som avslutades med Peter Crouchs 2–0-nick i krysset (Jenas-cross ut till Van der Vaart, perfekt inlägg) var som en dröm, och Harry Redknapps boys hade då knölat ihop Werder Bremen till en liten boll och stoppat i fickan.
– Ja, i 42 minuter. Vi var fantastiska så långt. Så bra som Tottenham nånsin varit, sa Redknapp.
Sen reducerade Almeida på nick när han tilläts gå upp mellan Ledley King och Assou-Ekotto, och strax efter paus sköt lille Marin 2–2. Det kändes som två tappade poäng för Spurs, men what the heck...det var ändå en Champions League-debut som lovade mycket gott.