Här tar Nadals mardröm slut

Skilsmässa, skador och missar – så gick spanjoren från olyckorna till världsetta igen: ”Jag började gråta”

PARIS. Hur lång tid tar det att resa från himlen till helvetet och sedan tillbaka igen?

Ganska exakt ett år.

Rafael Nadal var framme i går.

Liggande i gruset tog han emot folkets jubel på Roland Garros.

– Jag började gråta när jag tänkte på pokalen och alla timmar jag har slitit för att komma tillbaka, säger 24-åringen.

Rafael Nadal besegrade Robin Söderling med 6–4, 6–2, 6–4 och vann, precis som 2008, Öppna franska utan att ha förlorat ett enda set.

När ”Rafa” tackat svensken för matchen la han sig på rygg på centrecourten, någon meter från nätet, och lät tårarna spruta.

Han fortsatte att gråta på bänken där han gömde ansiktet i en handduk.

– All spänning släppte. Det här var en de viktigaste segrarna i min karriär. Jag har varit nervös under hela turneringen. Jag såg chansen men visste inte om jag var redo för ytterligare en titel, säger Rafael Nadal.

Det var inte första gången han grät under det gångna året.

Värkande knän

Hans helvete började på samma tennisbana den 31 maj 2009, då han förlorade åttondelsfinalen mot Söderling.

Omvärlden undrade hur det var möjligt.

”Rafa” hade ju en månad tidigare slagit svensken med 6–1, 6–0 i Rom.

Spanjoren nämnde inget men lämnade Roland Garros med värkande knän. Där och då visste han inte om han skulle få chansen att vinna sin favoritturnering igen.

Skadan tvingade världsettan att lämna återbud till Wimbledon, där han var regerande mästare.

Bodde 50 meter från klubben

Vad få kände till var att han mådde lika dåligt mentalt. Nadals värld rasade samman fullständigt när han fick beskedet att hans föräldrar, Sebastian och Ana Maria, skulle skiljas.

– Det var en stor förändring i mitt liv. Jag hade svårt att acceptera det. I en månad höll jag mig avskärmad från yttervärlden, berättade Rafael Nadal, som ofta brukar prata om familjens betydelse.

Han kommer från Manacor på Mallorca och det var där han lärde sig grustennisens alla konster.

Att det blev tennis är ingen tillfällighet, trots att farbrodern Miguel Àngel Nadal spelade fotboll för Barcelona och hade hunnit med tre VM-turneringar när han summerade karriären 2005.

När ”Rafa” föddes en junidag 1986 bodde familjen Nadal i en lägenhet vid Avinguda del Parc, 50 meter från Club Tenis Manacor.

Där jobbade dessutom en av hans andra farbröder som tränare. Toni Nadal lyckades aldrig som proffs, men såg en chans att förverkliga sina drömmar genom brorsonen.

De behövde inte vänta länge på framgångarna och ingen ska vara förvånad över att de kom på grus. Fram till 2005 – då ”Rafas” vän Joan Suasi byggde en hardcourtplan intill sitt hus – fanns det bara grusbanor i Manacor.

Nytt bakslag i Australien

Rafael Nadal var bara åtta år när han vann 12-årsklassen i de Baleariska mästerskapen. Som 15-åring spelade han sin första ATP-turnering, på Mallorca, och slog Ramon Delgado i första omgången.

Det var bara början på en makalös gruskarriär.

Rafael Nadal debuterade i Öppna franska 2005 och lämnade två veckor senare Roland Garros som mästare.

Han skulle göra det på nytt 2006, 2007 och 2008.

Sedan kom 2009, mardrömsåret.

Först två månader efter förlusten mot Robin Söderling var Rafael tillbaka på touren, och då var han sig inte lik. Det ledde till att Roger Federer kunde återta förstaplatsen på rankningen medan hans spanske rival sökte sitt rätta jag.

Det skulle dröja.

”Rafa” drabbades av ett nytt bakslag i Australian Open i januari, då knäproblemen återkom och tvingade honom bryta kvartsfinalen mot Andy Murray.

Först i april i år hade Rafael Nadal läkt ordentligt, hittat sitt spel och sig själv.

Det inträffade i Monte Carlo, där han tog sin första titel på elva månader. Han följde upp den förlösande segern med att vinna titlarna i Rom och Madrid och var storfavorit när han kom till Paris för drygt två veckor sedan.

”Det är mer än en dröm”

Den ende som tvivlade var Rafael Nadal själv.

Han slutade först i går, medan tårarna strömmade nedför hans kinder.

– Att vinna här i Paris är alltid så speciellt. Jag är tillbaka – och jag vann. Det här är turneringen jag mest av allt vill vinna. Mitt spel passar perfekt för det här underlaget. Jag älskar det av hela mitt hjärta, för det har gett mig så mycket glädje, säger Rafael Nadal.

Sedan 2005 har han bara förlorat sex matcher på sitt favoritunderlag. Frågan är om han inte redan nu är tidernas bäste grusspelare. Björn Borg, som vann Öppna franska sex gånger, är den ende som kan jämföras med fenomenet från Manacor.

– Jag trodde inte att jag kunde vinna Öppna franska fem gånger. Dessutom är det otroligt att jag har vunnit sex gånger i Monte Carlo, sex gånger i Barcelona och fem gånger i Rom. För mig är det mer än en dröm. Jag vet inte hur jag har burit mig åt, men jag vore arrogant om jag säger att jag är bäst genom tiderna. Det tror jag inte på. Jag gör bara mitt bästa varje dag, säger Rafael Nadal.