Elmander brände drömchanserna
Wennman: Jag lämnar Reebok med ett ”tänk OM”
BOLTON. Reebok Stadium, söndagen den 26 september, klockan 13.15 engelsk tid:
Johan Elmander fintar bort Manchester Uniteds Nemanja Vidic, kommer fri i straffområdet, får perfekt skottläge, har drömläge att göra 3–1 för Bolton, klipper till, och...
...nämen, vad GÖR karln?
Den svenska sporthistorien är full av såna ”make-or-break-moment”, alltså situationer där man efteråt funderar på vad som hade hänt OM det gått som vi önskat. Hur hade det gått om inte Anders Svensson prickat kryssribban i VM-förlängningen mot Senegal? Om inte Fredrik Ljungberg skjutit i stolpen mot Holland? Om Staffan Tapper satt den där berömda straffen mot Polen 1974? Om Anders Eldebrinks stolpskott gått in vid ställningen 5–6 i Canada Cup-finalen 1984? Om inte Kjell Johansson fått två kantbollar mot sig i VM-finalen i pingis mot Hsi-En Ting?
Johan Elmanders målsumpning i går är kanske inte på samma nivå, det fattar ni, men jag lämnade ändå Reebok med ett ”tänk OM” efter Boltons 2–2 mot United.
Vi ska inte ta i så vi pinkar på oss, men Elmanders värld skulle faktiskt ha förändrats rätt rejält om det där skottet gått in. Han skulle ha varit på var mans läpp i dag, sportsidornas huvudfigur, en hjälte för evigt i Bolton – och en spelare som välkomnats i Premier Leagues VIP-rum.
I det där VIP-rummet finns redan anfallare som Wayne Rooney, Dimitar Berbatov och Michael Owen, tre United-stjärnor som Johan Elmander ställdes mot i går.
Johan var bättre än allihop. Han var lysande. Han hyllades av all expertis efteråt – inte minst av tv-tyckare som Kevin Keegan, Robbie Savage, Kerry Dixon och David Ginola – och som svensk var det roligt att höra hur alla älskade Elmanders stenhårda jobb och ständiga stressande av Uniteds försvar.
Boltons nummer 9 gjorde sin bästa match i England och fick beröm för mycket, inte minst förspelet till Martin Petrovs 2–1-mål, men i?slutändan vet ni ändå hur det fungerar:
Gör du inte mål på chanserna kommer ingen ihåg dig. Tar du inte vara på det där gyllene tillfället som plötsligt dyker upp slås VIP-dörren lik förbannat igen framför din näsa.
Elmander är så oerhört nära att nå yttersta stjärnstatus i Premier League. Det är några centimeter snett här och ett halvt steg för sent där, men det är just dessa små marginaler som skiljer en god hanterkare från en superstar.
Kunde ha blivit en statushöjare
Det är ju ingen nyhet att Elmander missar målchanser. Han är helt enkelt ingen avslutare. Han hade en fin chans i första halvlek också innan den där dundermissen efter paus. Han har alltså stämpeln kvar i pannan trots sin stormatch.
Men om han hade satt 3–1 i det där läget...oj, vilken statushöjare det hade varit.
– Det hade varit en kandidat till säsongens mål, sa Bolton-tränaren Owen Coyle.
Direkt efter den situationen nickade inhopparen Michael Owen in 2–2, vilket räddade en United-poäng i ett knivigt läge.
– Men prata inte om Johan som syndabock. Han var outstanding i?dag igen. Han skapade chanser för sig själv och andra och gjorde en fantastisk match, tyckte en lyrisk Coyle.
Men grejen är alltså att rubrikerna snos av såna som Michael Owen, 30. Han är en helt annan typ av anfallare. Han syns inte alls förrän bollen ligger i nätet. Han talar ett fotbollsspråk som är lättare att förstå.
Michael – som jag anser vara sorgligt underutnyttjad i United – gjorde i går sitt 300:e mål i?engelsk klubbfotboll. Den ett år yngre Johan Elmander har en del att lära där i konsten att vara effektiv i straffområdet.
I det Man United som tog in en poäng på Chelsea i helgen – men som knappast är nöjt med oavgjort i Bolton – är det möjligen upplagt för dramatiska förändringar nu. Bör man kanske hellre spela med Owen bredvid Berbatov i stället för den Rooney som är helt ur slag?
Rooney tappade plötsligt sin touch i VM i somras och har inte hittat den än. Han är inte vän med bollen. Han ser olycklig och desillusionerad ut.
Sir Alex Ferguson, som såg ut som om han svalt en sur Scotch Brite efteråt, bytte ut Rooney efter en timme och antydde att det berodde på en lättare skada. Men det tror jag inte alls på. Sir Alex var helt enkelt missnöjd.
Mina engelska kollegor baserade i Manchester antydde dessutom att det ligger en hund begraven i fallet Rio Ferdinand, den avsatte lagkaptenen som inte fick spela i går. Uniteds försvar lider svårt av hans frånvaro, och igår vilades han med tanke på Champions League i?veckan. Men han har ju bara spelat ett par matcher och kan knappast vara sliten...är han fortfarande skadad, eller finns det ett problem av annan natur?