Alfelt: Fart och rakt på från HIF – men anfallet är ett problem
Publicerad 2012-07-03
HELSINGBORG. HIF bjöd på fart, effektivitet, bra spel och allt det som nya tränarduon Åge Hareide och Stefan Schwarz lovat.
Men om det var starten på en ny guldtid får vi vänta med att tro på. Gefle modell 2012 är ingen värdemätare.
Conny Karlsson stod kvar som tränare i Helsingborgs laguppställning men guldtränaren saknas inte i dag. Framgång är en färskvara i fotboll och efter 4–1 över Gefle är Åge Hareide och Stefan Schwarz HIF:s nya succétränare.
Hareide/Schwarz vill ha ett snabbare rakare anfallsspel som skapar fler målchanser.
När suveräne mittbacken Walid Atta nickade in 1–0 redan i tionde minuten var det hans tredje heta målchans. Alla tre gångerna framspelad till lägen från nära håll av Erik Edmans hårda inåtskruvade hörnor.
Kombination av faktorer
Edman som varit skadad och som dessförinnan inte varit speciellt bra de senaste åren briljerade med sina precisa inlägg även ute i spelet. Hans passning till Alfred Finnbogason vid 2–0 var perfekt.
På tolv matcher hade mästarna Helsingborg bara gjort tolv mål. Nu gjorde man fyra redan i den första med det nya tränarparet.
Slump, dåligt motstånd eller frukten av ett nytt tänkande?
Svaret är förmodligen som ofta en kombination av alla tre även om slumpen inte känns speciellt avgörande när man vinner avsluten på mål med 12–1 och dessutom har 2–1 i ribbträffar.
Gefle var bara dåliga
Med det snabbare djupledsspelet pressade och stressade HIF Geflespelarna till enkla misstag. Det tidigare alltid så välorganiserade Gefleförsvaret var en spillra med tröga initiativlösa aktörer som inte ens hade förmågan att rensa undan effektivt.
I går på Olympia var Gefle inte tråkiga Gefle utan bara dåliga Gefle, vilket är en stor skillnad.
Spelvändningarna kom aldrig naturligt eftersom passningarna oftast blev alldeles för oprecisa. De vanligtvis effektivt spikraka försvarslinjerna tappade snabbt kontakten med varandra. Anfallarna hamnade i ett förödande vakuum med hopplöst löpande utan att få boll.
HIF stressade också bort en hel del, framförallt i första halvlek då spelarnas iver att fullfölja det nya tränarparets intentioner ledde till för snabba uppspel för att de skulle bli chansskapande.
Ändå var spelet ett klart steg framåt jämfört med det HIF presterade i våras.
– Vi har faktiskt inte presterat speciellt bra och hade vi inte haft Pär Hansson i mål hade vi inte legat så högt inför uppehållet, säger Erik Edman som gillar de nya tränarnas inställning att alltid satsa framåt.
– Ett kryss är ju bara skit. Bättre att torska hälften och vinna hälften. Går man för tre poäng hela tiden blir man en vinnare till slut, resonerar Edman.
Något måste hända innan CL-kvalet
Individuellt presterade många bra i HIF. Hela försvarslinjen med äntligen skadefrie Walid Atta som absolut topp. Rätt placerad, bollskicklig och dessutom farlig på huvudet i offensiven.
Erlend Hanstveit startade anfall med bra passningar. Erik Edman slog de avgörande passen. Loret Sadiku flyttade upp till mittfältet och ersatte May Mahlangu med en stabil och respektlös insats.
Men trots att mycket är bra är anfallet fortfarande ett problem. Alfred Finnbogason visade att han är en vass avslutare men Thomas Sörum måste snart hitta mål och ett spel som gör att han bidrar med något i offensiven.
Framförallt måste något hända innan HIF går in i Champions Leaguekvalet. Det räcker inte att Finnbogason slår till då och då med en kanonmatch.