Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Stefan Olsson tonar ner medaljhoppen

Publicerad 2012-07-25

”Det känns inte realistiskt”

Stefan Olsson blickar ut över den vackra utsikten i franska Annecy där de svenska friidrottarna laddar upp inför OS. Men utsikterna för OS är inte lika fina då bland andra Ebba Jungmark dragits med skadeproblem.

Det går inte att ­klaga på utsikten på ­friidrottarnas läger i franska Annecy.

Men utsikterna inför OS är inte lika grandiosa.

– Nej, jag har valt att i första hand sikta på ­finalplatser. Sedan får vi se vad som händer, säger förbundskapten Stefan Olsson.

Stefan Olsson tog över friidrottslandslaget efter OS i Peking 2008.

Då hade hans före­gångare Ulf Karlsson och Thomas Engdahl badat i OS- och VM-medaljer under de år det svenska friidrotts­undret fick världen att ­häpna.

Men precis när Olsson tog över var det tomt i skafferiet och de gamla ­stjärnorna skadade eller på väg ner.

Det var först i ”lilla” EM i Helsingfors i slutet av juni som de första medaljerna kom, men där saknades de största internationella stjärnorna som valde att träna inför OS.

– Men jag är glad över de medaljerna och över att fått vara med och uppleva en ny generation växa fram, säger den sympatiske värm­länningen som fyllde 50 i år.

– Samtidigt skulle det ­vara oerhört stort att få ­vara med om en medalj i ett ­globalt mästerskap.

Tre har fallit bort

Hur stora är chanserna för det?

– Tittar man statistiskt finns det möjligheter, men det känns mer som förhoppningar än realistiska målsättningar.

Och några har redan ­fallit?

– Ja, tyvärr. Sedan förra året har tre som kändes ­givna fallit bort av olika ­anledningar. Linus Thörnblad, Christian Olsson och nu senast Carolina Klüft. Generationsväxlingen kom tidigare än jag hoppats och trott.

Både Emma Green ­Tregaro och Ebba ­Jungmark har haft skadeproblem. Är du orolig för fler fall?

– Nej, nu är det färdig­fallet. Även om de inte fått optimala förutsättningar

Men varför ladda i Annecy? Vädret här påminner inte det minsta om det som förmodligen väntar i London?

– Det var ett beslut vi tog tidigt. Landslaget låg här ­inför VM i Paris 2003 och ­alla jag pratat med har ­rekommenderat Annecy. Och det är bättre att träna i bra väder. Tävling är en ­annan sak. Och miljön här är helt magnifik. Det är knappt man vågar skicka hem en bild till familjen i ett regnigt Molkom.

Näst minsta truppen

Nytt är också att flera av de OS-klara svenskarna ­väljer att ladda upp på egen hand. Tidigare var det ­nästan ett krav att alla svenskar skulle vara med på friidrottens precamps och det talades om lagkänsla och gruppdynamik.

– Men vi har medvetet valt att göra individuella upplägg den här gången. Några börjar tävla redan den 3 augusti, andra startar först den 10:e. Vi har lärt oss vad som är bäst för respektive person. Nu behöver vi inte heller ta hänsyn till ­någon tidsomställning.

Det gör att bara sex svenskar kommer att ladda här i Annecy. Och friidrottstruppens nio aktiva är den näst minsta någonsin. Bara i OS i Söul 1988 var färre svenska friidrottare med (8).

Det är nya tider.

Följ ämnen i artikeln