Laul: Nej, Robin Hood är inte svensk fotbolls hjälte
När ni slår er ner framför Kalle och hans vänner i dag ska ni inte lyssna på vad prins John mumlar om i sömnen.
Han är lika snett på det som för-
slaget att ta pengar från rika klubbar för att ge till fattiga.
En ”Robin Hood”-skatt är inte något som hjälper svensk fotboll framåt.
Karl-Erik Nilsson, 55, väntas efterträda Lars-Åke Lagrell som ordförande i Svenska Fotbollförbundet. Hans utspel i P4 Väst tidigare i veckan med anledning av Ljungskile SK:s ekonomiska kris blev uppmärksammat:
– Då handlar det om att man måste vara beredda att släppa till från de större klubbarna så att det kan bli gemensamma lösningar, sa Nilsson och förslaget beskrevs som en ”Robin Hood”-skatt.
Bosse Johansson, ordförande för allsvenskans och superettans intresseförening Svensk elitfotboll, Sef, reagerade kraftfullt:
– Det är precis tvärtemot det vi har jobbat med inom Sef senaste två åren.
Skapar ett svart hål
Den svenska elitfotbollen kan sägas bestå av 32 företag, de flesta drivna som föreningar, några som bolag. De konkurrerar med varandra och med andra klubbar i Europa. Förutom deras egen förmåga att skapa intäkter och nå sportsliga framgångar finns ett antal centrala avtal,
såsom tv-, Svenska Spel- och sex mindre sponsoravtal. Totalt ger det årliga intäkter på 280 miljoner kronor. De stora pengarna ligger i tv-avtalet och fördelas av Sef enligt följande nyckel:
Allsvenskan (130 miljoner): 60 procent delas lika mellan klubbarna – 20 procent efter årets tabellplacering – 20 procent fördelas mellan lag som är huvudmatch i Canal +.
Superettan (32 miljoner): 70 procent delas lika – 30 procent årets tabellplacering.
Att mer pengar av denna kaka skulle
gå till krisföreningar à la Ljungskile, som lägger 64 procent av sina intäkter på personalkostnader (i huvudsak spelarlöner), vore direkt kontra-produktivt. Det skapar en utveckling där klubbarna kan leva över
sina tillgångar och belönas för det. De gemensamma pengarna försvinner i ett svart hål.
I stället har Sef som avsikt att skapa en tv-fördelningsnyckel som även tar sikte på kommersiell utveckling:
50 procent baseras på senaste tre årens tabell-placering. En miniminivå, sedan fri fördelning.
50 procent fördelas efter hur skickliga föreningarna är på att attrahera intressenter och utveckla sin verksamhet.
Modellen är hämtad från holländska ligan och kan kortfattat beskrivas som att föreningar får poäng om de ökar sitt publiksnitt, kundanpassar arrangemangen, gör ekonomiska vinster och klättrar på Uefa-rankingen. Ju fler poäng, desto större kakbit. Svenskt Kvalitetsindex, SKI, ska stå för mätningarna.
Kort sagt: mer pengar till de föreningar som driver utvecklingen framåt. Systemet kommer att skuggköras under säsongen 2011, sedan beslut om det ska införas till 2012.
Ingen bra start för Nilsson
Karl-Erik Nilsson har senare delvis backat från ”Robin Hood”-förslaget och menar att uttalandet tagits ur sitt sammanhang och missuppfattats:
– Det har blivit en hönsfarm av ett dun. SvFF ska inte ha synpunkter på hur Sef fördelar sina pengar. Jag efterlyste bara ett större samarbete mellan klubbarna för att den totala kakan ska växa, säger han nu.
Den förmodade Lagrell-efterträdaren har hur som helst inte fått någon bra start.
Ex-yrkespolitikern har fått kritik för att han plockar ut en pension på 25 248 kronor i månaden från Emmaboda kommun samtidigt som han tar arvoderade uppdrag och stoppar pengarna i egna aktiebolaget.
– Skulle jag bli förbundsordförande som upphör givetvis min pensionsersättning, säger Nilsson som menar att han följer gällande regler.
Dessutom pågår en debatt om att tillsättningen av ny förbundsordförande inte är tillräckligt demokratisk. Distriktsförbundet påstås ha avgjort frågan över huvudet på klubbar och föreningar.
– Jag tycker att valberedningen har gjort ett gott jobb, menar Nilsson. Kandidaterna har varit kända sedan oktober 2010.
Allt kan förstås bli bättre men utifrån förutsättningarna har jag inget negativt att säga om processen.
Diskussionen lär fortsätta även om Nilssons motståndare, Sef:s förslag Lars-Christer Olsson, redan har lagt ner sin kandidatur och Susanne Erlandsson inte bedöms ha något stöd.
Själv kan jag inte riktigt värja mig mot tanken på att svensk fotboll är på väg att få sin egen version av Håkan Juholt som högste boss.