Äntligen - tolv års väntan är över

Johan Flinck

Flinck: Fantastiskt – för första gången har vi två landslag i OS

helskärm

Äntligen!

Tolv års väntan är över.

Men vilka får en biljett till London när bara 14 får åka?

Inför Peking fick spelarna prova ut OS-kostymerna redan innan man var klara för OS och det slutade med att Kim Andersson satt och grät under en trappa i Wroclaw.

Hade det inte varit match mot Ungern i dag hade Kim kunnat prova ut Londonkostymen i går kväll och dansat Avenyn ner hela natten. Det hade han varit värd.

För det var Anderssons skytte ihop med det kollektiva försvarsspelet styrt av generalerna Jernemyr/Karlsson och Johan Sjöstrands målvaktsspel som tog Sverige till OS i går.

Och vilken fantastisk sommar vi får med ett dam- och ett herrlag i OS för första gången någonsin.

De två lagen kommer att spela varannan dag så totalt sett kommer handbollen dominera rapporteringen från London hem till Sverige – vilket förstås betyder oerhört mycket för sporten.

Kim Andersson kan förstås kräva att slippa VM-kvalet och ändå få sin OS-kostym.

Som tränare kan du som bekant inte behandla alla lika.

Flesta namnen är givna

Men vilka fler får prova ut en OS-kostym?

Det sys ju bara upp 14 stycken till det här landslaget, jämfört med EM och VM där 16 spelare är med, ja man brukar till och med ta med både 17 och 18. Men IOK är stenhårda: bara 14 spelare släpps in i OS-byn.

Och med två målvakter och två givna försvarsspecialister (se här intill) återstår det bara tio platser att fördela framåt. Med andra ord kan man inte åka till OS med två spelare på varje anfallsposition.

De flesta namn är förstås givna (förutsatt att inga skador tillstöter): Jonas Källman, Kim Ekdahl Du Rietz, Jonas Larholm, Dalibor Doder, Kim Andersson, Johan Jakobsson, Andreas Nilsson och Niclas Ekberg.

Det var åtta namn det.

Jag är rätt övertygad om att man låter Niclas Ekberg gå ensam som högersexa. Han är i en egen klass där, håller för 60 minuter i match på match och är i princip aldrig skadad.

På andra kanten håller inte Jonas Källman för 60-minutersmatcher och jag tror att Henrik Lundström går före Fredrik Petersen efter det EM han gjorde och den rutin han besitter även om Petersen var härlig att se i går fram tills en sekund återstod.

Nio namn – ett kvar.

Då är frågan – en mittsexa till eller låta Tobias Karlsson vara back up där? För man kan naturligtvis göra byten vid skador och ha en eller två spelare utanför OS-byn

i London eller på hemmaplan.

Med Karlsson som back up på linjen går det att ta in en sjätte niometersspelare, för det är rätt tunt att gå runt på fem niometersspelare i en turnering.

Svårt att se Aren ta en plats

I så fall slåss tre spelare om denna niometersplats: Lukas Karlsson, Tobias Aren och Jonathan Stenbäcken.

Då Larholm också kan gå mittnia – även om det är rätt tydligt efter VM, EM och OS-kval att spelet fungerar bättre med honom till vänster – och Lukas och Doder är väldigt lika spelartyper så tror jag att Koldingproffset därmed ryker.

Aren fick överraskande stort förtroende i viktiga lägen i går. Det gick väl sådär. I en 16-mannatrupp är han given för framtiden men jag har mycket svårt att se honom som en av 14 i ett OS.

Kvar har vi då Jonathan Stenbäcken, som knappt spelar i Berlin och petades här i OS-kvalet. Men Stenbäcken har ändå tyngden, ett hyfsat skytte och erfarenhet av två mästerskap. Dessutom är han brukbar bakåt.

Medalj? Nix

Men tillbaka till mittsexpositionen: i Mattias Gustafsson har du en spelare som kan avlasta orutinerade Nilsson framåt och gå in i mittblocket bakåt.

Har ni orkat följa med ända hit så är alltså frågan: Jonathan Stenbäcken eller Mattias Gustafsson? Vem tar sista platsen?

Svårt. Men jag tror att man går på Gustafsson. Nej, Stenbäcken! Stenbäcken blir det.

Väl?

Jodå, Marcus Ahlm-statusen dök upp i går igen.

– Vi kommer inte ställa frågan igen. Det är ett avslutat kapitel, sa Ola Lindgren.

– Men om han ringer får vi tänka över det. Men det tror jag inte att han gör.

Och utan Ahlm och Oscar Carlén tror jag som bekant inte att vi kan nå en OS-medalj. Det står jag fast vid.

Men det viktigaste är, som jag påpekade med eftertryck i går, att Sverige är i OS.

Jag tror att damerna har större chans att gå långt i OS.