"Nu ska jag vinna Stockholm Open"

Svenska framtidshoppet om klivet från talang till världsstjärna

Egentligen är han väl som vilken 20-åring som helst.

Men Robin Söderling är på väg att ta klivet från talang till världsstjärna.

Och han är svensk tennis framtid.

- Nu ska jag vinna Stockholm Open, säger han.

För två veckor sedan upplevde Robin Söderling, Tibro, sitt livs mest omtumlande tennisdag.

Han vann sin första ATP-titel, i Lyon.

Triumfen förändrade hans liv, från talang till etablerad världsspelare.

Denna vecka blir Robin Söderling en av de mest uppmärksammade i Stockholm Open - en turnering han var fem ynka poäng från att vinna för ett år sedan. Så nära var han vid 2-0 i avgörande tiebreak i finalen mot Mardy Fish, USA.

- Ja, det var inte långt ifrån. Det var ju min första ATP-final och eftersom den var på hemmaplan var det otroligt speciellt, säger han och minns.

- Stockholm och Båstad är alltid extra.

Var finalförlusten bitter?

- Nej, jag har inte ens grubblat så mycket över att jag var nära. Jag var väldigt nöjd ändå, det var så oväntat alltihop.

- Fast i år hade jag tänkt gå ett steg längre. Jag är ju en mycket bättre spelare nu, i dag har jag höjt min lägstanivå och spelar oftare jämnt även med dom allra bästa i världen.

Du har en kanonserve men spelar ändå inte attacktennis?

- Nej, jag bygger mitt spel på grundslagen och väljer nätet vid rätt bollar.

- Men jag försöker förbättra min volley, jag är ju lång och det är mycket flytta på för att komma fram till nät med rätt tajming.

Du reser mycket och lever mest ur en necessär!

- Ja, livet är ju liksom ett hotellrum och precis som du säger, en necessär som aldrig blir uppackad. Men jag ser både för- och nackdelar, jag får se mycket av världen men samtidigt går miste om annat.

Du lever i alla fall inget normalt liv som andra 20-åringar i Tibro?

- Nej, verkligen inte. Och jag trivs ganska bra med resorna.

Och du har ju minst 15 år till framför dig?

- Ja, det hoppas jag. Men det är ju samtidigt ingen semester, som många tror. Det är en del slit, även om jag har tur som får leva på min drömhobby.

Kan du känna dig ensam på en resa?

- Nja...nej, inte direkt. Jag åker ju alltid med min tränare, Peter Carlsson. Sen finns ju svenskar ute på touren, som man umgås med.

Du har spelat in över fem miljoner kronor. Sparar du eller slösar du?

- Jag sparar. Det är ju mycket utgifter, med tränare och resor och annat, men jag lägger undan för framtiden. Jag spelar ju inte tennis hela livet.

Du tog själv autografer när du var knatte?

- Ja, jag såg några Davis Cup-matcher och tog autografer från både Thomas Enqvist och Jonas Björkman. Det var inte så många år sen, faktiskt. Sju år sen, tror jag.

Har du pratat med dem om det?

- Ja, och då kände de sig gamla, ha ha.

När du växte upp hade du ett häftigt humör och var ofta ilsken?

- Jo, men utan humöret hade jag inte kommit så här långt. Förr kastade jag ofta racketen eller svor och var förbannad, men i dag förlorar man så mycket att det är bara att lägga ner det och gå vidare. Det gäller att inte koka över och använda den kraften till att kämpa i stället.

När grät du senast?

- Det var nog när jag vann turneringen i Lyon. Det blev mer känslosamt än jag trodde, jag grät och var glad efteråt. Det var en otrolig känsla att äntligen få en titel, efter att ha förlorat två jämna finaler innan...

- Det är en fruktansvärd skillnad på att vinna eller förlora en final.

Hur mår du i magen som tvåa, när du står bredvid vinnaren under en prisutdelning?

- Det är...inte kul. Att nå en final är ju bra, men just när man står där...nej, det är jobbigt. Jag får inte magont eller så, men det känns att det är tungt i hela kroppen.

Hur tar du motgångar?

- Jag blir arg, speciellt om jag varit nära. Men jag är ju inte så gammal, jag har inte haft så stora motgångar än. Vi får se.

- Men jag tror motgångar är bra, faktiskt. Man lär sig mer av en förlust än en seger.

Vad drömmer du om?

- Grand Slam. Det största. Det är en dröm sen jag var fem-sex år.

Har du nån hobby?

- Nej, inte utanför tennisen eller filmerna...jo, förresten, min hobby är att göra så lite som möjligt när jag är ledig.

Hur firades Lyon-segern?

- Vi drack champagne och firade på kvällen, men ingenting efteråt. Det enda jag har unnat mig är nya vinterdäck på bilen, he he.

Men du måste väl kunna unna dig nåt om du vinner en miljon?

- Jo, vi ska väl ta en veckas semester och resa någonstans där det är varmt, jag och Hilda (flickvännen).

Med necessär.

Men utan tennisracket.

Rankad som 37:a i världen

Robin om

Thomas Tynander