”Notan” kan rädda Dallas
Brett Hull borde ta ett plan till Stockholm
NEW YORK. Jag saknar Mattias Norström.
Och det är jag inte ensam om.
”Notan” har lämnat ett oroväckande stort tomrum efter sig i Dallas defensiv.
För min personliga del handlar det väl inte i första hand om det rent hockeymässiga. Det var inte Mattias rensningar framför mål jag satt och saknade när Stars spelade här i New York för halvannan vecka sedan.
Det var personen jag inte längre kunde prata med i omklädningsrummet före och efter matcherna. Av alla sällsamt sympatiska svenskar i NHL var Mattias förmodligen den allra mest sympatiske; ställde alltid upp, var alltid rolig och hade, välformulerad och genomtänkt som han var, alltid nånting mer än standardklyschorna att komma med
Dessutom kunde han sin rock ’n’ roll, vilket uppskattades alldeles särskilt i den här spalten.
Finns ingen riktig stadga
Nu börjar det dock bli uppenbart att snickarlärlingen från Bredäng har lämnat ett tomrum efter sig i Texas också som hockeykrigare.
Stars är ju, i alla fall på det så kallade papperet, Stanley Cup-contenders, men har hittills bara levt upp till förväntningarna offensivt – med svenske rookien
”Fabulous Fabian” som särskilt fett utropstecken, förstås. Bakåt ser det rent förskräckligt ut. Med 38 insläppta mål på nio matcher – 4,22 per match! – är Texas finest de facto sämst i hela ligan.
Det främsta skälet må vara att Marty Turco haft en monumental formsvacka under säsongsstarten, men han har inte heller fått mycket till hjälp av den numer rätt unga och gröna backuppsättningen.
Utan ”Notan” – och den som vanligt skadade Sergej Zubov – finns ingen riktig stadga. Mattias svarade sällan för några flashiga publikfriar-moves på isen, men med sitt lugn, sin rutin, sin intelligens och sin hårdhet höll han ihop spelet i egen zon.
Dessutom förkroppsligade han det coacher menar när de talar om ledarskap utanför rinken. Det var nästan rörande att se med vilken fast hand han ledde youngbloods som Grossman och Niskanen genom NHL-tillvaron.
Snart kan sista spiken sitta
Vore jag Brett Hull skulle jag sätta mig på planet till Stockholm och försöka locka karln till comeback. Det lär inte bli lätt, Norström verkar inte vara typen som omprövar sina beslut hur som helst, men det är värt ett försök. Man vet aldrig, suget kan ha återvänt under läktarsejourerna på Hovet i höst...
Kan Atlantas John Anderson vara näste NHL-coach att få se sig om efter nytt lag? När ett lag får stryk med 7–0 på hemmaplan, som Thrashers fick mot Flyers häromdagen, då kan man nästan garantera att det förekommer allvarliga spänningar mellan lag och ledarstab.
Vi lär få svar i natt, när Georgia-laget kommer till Gotham för match mot Rangers på Garden. Ännu en lika bedrövlig insats och spiken sitter i Andersons kista.