Kollegorna sitter tysta och muttrar

Kristoffer Bergström

Ernst Lersveen från norska TV2 kom fram och buffade på mig.

"Fy fan Kristoffer".

"Vad?"

"Svenskar överallt! Är det inte Ingemar Bergman är det Carl Johan Bergman!".

Det fanns en sekund när vi bearbetade den gröna skylten. Okej, Carl Johan Bergman ledde alltså med sex sekunder och hade skjutit fullt, men vad betydde det? Hur många var de andra som skulle bryta sig före? Var han topp fem?

Så blixtrade det till i våra skallar.

Va… vinner han?

Så underbart, så underligt

Bergman missade två skott mer än Martin Fourcade i onsdags. Dessutom åkte han en och en halv minut långsammare. Att repa sig därifrån och plocka hem sprinten är så underligt, så underbart. 

2008 opererade Carl Johan Bergman synen, byggde om geväret och ändrade skjutställning. Sedan dess har han varit tvåa men aldrig vunnit.

Nu var han säkrast och bland de snabbaste ute i spåren.

För att förstå vidden kan man se på hans flåsande glada ansikte vid målgång. Jag har inte hunnit kolla alla siffror, men det ska ha varit första svenska herrsegern i Östersund. Man kan också se på norrmännen. De hade repat sig från onsdagsfiaskot och kramade och pussade och grattade Carl Johan.

"Svenskar överallt..."

Själv löpte jag ner till pressrummet och hoppades möta samma behandling. Men kollegorna sitter mest tysta och muttrar. Alla utom legendariska Ernst Lersveen, som just drog bort till mitt bord, harklade sig och ropade:

"Svenskar överallt...".