Flinck: OS-semi – det enda som kan rädda Olsson & Lindgren
Uppdaterad 2013-06-12 | Publicerad 2012-06-17
Minst OS-semifinal.
Eller en fenomenal insats mot, säg, Danmark eller Spanien i en OS-kvartsfinal.
Då, och bara då, kan Staffan Olsson och Ola Lindgren sitta kvar.
Annars – tack för de här fyra åren.
Samtidigt som jag sitter på mitt hotellrum här i Kiev och skriver att fotbollens landslagschef Lasse Richt sällsynt ärligt kallar Sveriges uttåg ur EM för ”ett fiasko” hör jag på Radiosporten hur Montenegro gör 20–18 och slår ut Sverige i VM-kvalet.
Ett par timmar senare ringer jag handbollens landslagschef Stefan Lövgren och frågar om det här var ett fiasko.
Han vill inte ta det ordet i sin mun.
Men om Sveriges två förluster i fotbolls-EM var ett fiasko så är Sveriges förlust i handbollens VM-kval mot Montenegro ett praktfiasko. Så nu har vi satt den, rättmätiga, stämpeln.
Sverige har missat EM eller VM två gånger tidigare, 2006 och 2007, men då föll vi mot Polen och Island. Nu var det Montenegro...
Och man gör det trots ett mycket starkt målvakts- och försvarsspel i två matcher.
Det här förlorade Blågult förstås i den första matchen på Hovet (och det var väl ändå sista gången vi spelade landskamp i det hockeytemplet). Då både Kim Andersson och Jonas Källman nobbade.
Jag har nämnt det tidigare – förbundskaptenerna satt med det tyngsta ultimatumet de någonsin kommer att ha i sin hand för att få med en spelare: ställ upp i VM-kvalet annars kan du glömma OS. En del av mig ville redan på förhand att Lindgren & Olsson skulle ha ställt detta ultimatum.
En annan del av mig hade inte ens nu i efterhand velat att de skulle ställt detta villkor. Herregud, ingen ska spela under hot. Det blir aldrig bra.
Nu är vi där vi är. De där förkvalen vi kommer att hamna i framöver är jag inte så orolig för. Men i de play off som följer lär det bli obehagligt tufft.
Och ansvariga för att skickat Sverige ner dit är förstås Ola Lindgren och Staffan Olsson.
Det har varit en berg-och-dalbanefärd att följa dem som förbundskaptener inte minst de senaste 2,5 åren: ut i gruppspelet i EM 2010, VM-fyra 2011, EM-misslyckande 2012, lyckat OS-kval 2012 och nu VM-kvalfiasko.
Men den berg-och-dalbanefärden är nu snart över.
Krävs något speciellt av laget i London
Lindgren & Olsson har kontrakt över VM 2013, det vi nu inte ska vara med i, och ända till nästa sommar faktiskt.
Det twittras rätt friskt nu om att de ska gå, tvingas gå, redan nu. Före OS. Men det vore förstås idiotiskt. Det skulle inte gynna någon, framför allt inte laget (som tas ut i morgon och inför det har man ju lust att skriva att de borde byta ut hela högen utom målvakterna). Men när OS-elden släcks är det dags för Lindgren och Olsson att lämna sina poster.
För efter gårdagens kvalfiasko finns det ingen anledning för dem att sitta kvar ens sina kontrakt ut. Då är det bättre att efterträdaren tar över direkt inför höstens EM-kval och får 1,5 år på sig att bygga sitt lag till EM 2014.
Men... och det är ett viktigt men.
Ingen på förbundskaptensposten har visserligen haft så lång räddningsplanka som Lindgren och Olsson tack vare statusen som spelarikoner, men innan OS-elden släcks ska den brinna.
Och den chansen ska Lindgren och Olsson få att bevisa att de kan ta det här laget uppåt igen.
Men då krävs det något väldigt speciellt i London.
En semifinal? Ja.
Men jag är beredd, även om många nog tycker att jag är för givmild nu, att ge dem en chans att fortsätta också om man presterar fantastiskt i gruppspelet, bara får stryk av Frankrike typ, blir tvåa och har oturen att stöta på Danmark, Spanien eller Kroatien i en kvartsfinal och pressar något av dem in i det sista. Ungefär så.
Det är på den nivån vi lägger ribban nu.
Det är då, och bara då, som Lindgren och Olsson kan sitta kvar.