Niva: Inga bomber briserade – fotbollen har nyktrat till
PSG, Chelsea och Manchester City – de tre mest ekonomiskt dopade klubbarna i världen – betalade själva för nästan en fjärdedel av hela transferkakan
Om jag säger att de europeiska klubbarna köpte spelare för drygt 15 miljarder kronor den här sommaren – hur reagerar du då?
Nej. Fel.
Du ska inte ge ifrån dig ett förskräckt litet utrop.
Du ska i stället säga: ”Inte mer?”.
Manchester City satte sprätt på några hundra miljoner, Tottenham bjöd på allt som hade puls och till och med med Milan kostade på sig en ordentlig värvning.
Transferfaxen flög över Europa, och för en deadlinedag var det lätt att inbilla sig att det var business as usual i fotbollens pengabinge.
Så är det inte.
Inga bomber briserade den här dagen. Inga rekord slogs den här sommaren.
Det är inte såna tider längre.
Skillnaderna har blivit tydligare
Helt exakta övergångssummor kommer vi aldrig att få tillgång till, men Uefas officiella siffror är betydligt mer tillförlitliga än de uppskattningar som flyger runt på olika webbsidor därute.
Där har vi det i svart och vitt. Även om det totalt sett har handlats spelare för drygt 15 miljarder kronor den här sommaren – och nä, just i dag ska vi inte räkna ut hur många sjukskötersketjänster vi hade fått för de pengarna – spenderade de europeiska klubbarna 20 procent mindre på spelarköp den här sommaren än de gjort under vart och ett av de fyra föregående åren.
Precis likadant såg det för övrigt ut under januarifönstret.
– Tydliga fakta som är extremt signifikanta, säger Uefas generalsekreterare Gianni Infantino, och för en gångs skull är det faktiskt bara att hålla med i kostymkuttrandet.
Fotbollen har nyktrat till.
Den är sannerligen inte symtomfri – och det kommer den heller aldrig att bli – men den har i alla fall kommit fram till någon form av sjukdomsinsikt.
För att uttrycka det enkelt: Klubbarna som inte har några pengar köper inte längre högar av dyra spelare. De har insett att det faktiskt har en viss betydelse ifall man har förmåga att betala löner och fakturor vid månadens slut.
Om det i sin tur gjort fotbollen mindre ekonomistyrd?
Tvärtom.
I stället har skillnaderna mellan de som har och de som inte har blivit ännu tydligare.
Behöver sugardaddy
Heter du Real Madrid, Barcelona eller Bayern München? Då är livet rätt kul. Inte? I så fall får du se till att ha en bra sugardaddy eller att tillhöra Premier League ifall du nu är sugen på att handla dyrt.
Numera funkar det ju så att Paris Saint-Germain köper sönder Milan, Swansea City värvar från Valencia och Queens Park Rangers snappar upp de mästare som Inter inte längre har råd med.
De ryska och ukrainska klubbarna har för stunden större ekonomiska muskler än de italienska och spanska.
Två grundläggande faktum definierar fotbollens spelplan i finanskrisens spår.
Det ena är att Premier League-klubbarna är så gott som orubbliga. De har sina sanslösa tv-pengar och sitt starka pund och kan fortsätta sina plundringståg över kontinenten.
Det andra är att oligarkekonomin fortfarande dominerar. PSG, Chelsea och Manchester City – de tre mest ekonomiskt dopade klubbarna i världen – betalade själva för nästan en fjärdedel av hela den europeiska transferkakan.
Så ligger landet.
Det här är inte längre ett ställe där man inbillar sig att det finns obegränsade mängder mjölk och honung, utan snarare en plats där de flesta får börja med att hålla konkursförvaltaren borta från porten, därefter kanske krympa skuldberget en aning och i bästa fall lyfta in ett par budgetvärvningar eller lånelirare.
Några få andra kan sitta på sina guldkrukor och dra upp oprövade 20-åringsbrassar för 400 miljoner.
Financial Fair Play?
Näni. Inte ännu.