Fotbollskväll i SVT — där det hör hemma
Publicerad 2012-09-01
Förutom att Mats Nyström har fått en gigantisk iPad att leka med så har inte SVT:s ”Fotbollskväll” mycket nytt att erbjuda.
Men så länge vi serveras gamla, hederliga fotbollsreferat har jag inga som helst invändningar mot det.
Viasats fotbollskväll i SVT är historia.
Sedan en tid tillbaka är det allsvenska fotbollsmagasinet tillbaka.
Jag måste erkänna att jag inte sett röken av det tidigare i år.
När TV4 köpte de svenska fotbollsrättigheterna (landskamper, herr- och damallsvenskan, superettan och cupen) av Kentaro 2010 ingick också ett tvång om att sända ett magasin.
Det har inte riktigt fallit TV4:s tablåläggare i smaken, magasinet har fått husera kring midnatt, inklämt mellan en dokumentärserie om en rökande piggvar och kvinnofängelset.
Nu får ”Fotbollskväll” den tablåtid och publik det förtjänar och Matte Nyström är dess ständige programledare.
Till sin hjälp har han världens största iPad – och fyndet Markus Johannesson.
Johannesson följer upp ett fint EM med att vara taktiskt begriplig utan att ta till lågstadieretoriken (”om ni tittar nu så ska farbror berätta hur AIK:s försvarsspel fungerar”) som en del andra experter plockar fram så fort de har en tavla att rita på.
Johannesson är lugn, saklig och behöver inte haspla ur sig kioskvältar-åsikter i parti och minut. Det är behagligt, och han kan bli än bättre om han slutar säga ”sextonmetaren” eller ”sextonmetern”.
Straffområdet är ett straffområde, precis som ett mål är ett mål, en hörna är en hörna och Quirino är allsvenskans sämsta förvärv någonsin.
Efter det stillsamma introt (låter som något Kalle Moreaus har skrivit i badkaret) dukas samtliga allsvenska matcher och mål fram i trevlig och redovisande ton.
Det ser ut och låter som det har gjort genom alla år.
Det är fotbollsreferat i sin ädlaste form.
Så befriande och avkopplande.
Jag vet att jag för 22 krönikor sedan inledde den här serien med att ifrågasätta klassikern ”Sportspegeln”.
Skönt att stänga in sig och bli 60+
Vi konsumerar sport annorlunda i dag än för tio år sedan och jag antydde att den refererande nyhetsförmedlingen inte gav mig någonting jag inte redan sett, hört eller läst allt om.
Men man blir äldre, åldern ger oss nya perspektiv, tempot kan få en att krokna.
Då och då är det skönt att bara stänga in sig, bli lite 60+ och bara ge fan i allt som rasar utanför.
I den befrielsen, och i avsaknaden av ett snordyrt Canal Plus-abonnemang, ger ”Fotbollskväll” mig den allsvenska dos jag behöver.
Dessutom ser svensk fotboll lite bättre ut i magasinsform.
Staffan Lindeborg, som skapades just för att ge oss raka, enkla fotbollsreferat, inleder från Malmö.
Av alla de 88 000 referat han levererat genom åren har han aldrig missat att redovisa en hörna.
”Vi ser sju Malmö-hörnor i första halvlek” och sen, lite senare, ”... totalt 15 hörnor i matchen”.
Genuint och nära
Pelle Nyström tar vid, han har åkt till Strandvallen i Hällevik och pratar med nyförvärvet Labinot Harbuzi som är med.
”Men inte för att spela, utan för att... träna.”
Lite senare ”hittar Sharbel Touma Mattias Aspers... ribba” och referatet avslutas med ”ett mål i öppen... kasse”.
Intervjuerna görs precis intill omklädningsrummen, vi får titta in hos Syrianska när de sjunger sin segersång, det är genuint och nära.
Åtvidaberg–Norrköping?
Den matchen slutade... 1–1.