Leifby: Utan Zlatan hade det blivit en tradig reprisering...
Men största rysningen från EM-krönikan kom varken från Zlatan eller svenska landslaget
Ett numera vedertaget svenskt ordspråk:
När Zlatan Ibrahimovic talar – då lyssnar folk.
Utan den svenske lagkaptenen hade EM-krönikan blivit en tradig reprisering.
Zlatan är den ende svensk jag stött på som kan förändra stämningen i ett till bredden fyllt rum – bara genom att gå in i det.
Det är samma sak när han beträder en fotbollsplan.
En extra krydda, mer spänning, större förväntan, en stegrande känsla av att precis vad som helst kan hända, när som helst.
Därför var det förstås ett smart drag av SVT att låta Zlatan få huvudrollen i EM-krönikan och dramaturgiskt bygga den kring hans funderingar.
– Ska den handla mest om oss?, undrade Zlatan inledningsvis.
– Då blir det en kort intervju... (skratt).
Helt underbar
När Zlatan är så där satirisk är han helt underbar.
Och, även fast han skämtade, så hade han helt rätt.
Det måste vara ohyggligt svårt att göra en riktigt bra och stämningsfull krönika när Sverige har gjort ett skitmästerskap.
Jag hävdar att VM 94-krönikan är den bästa som SVT (Albert Svanberg, Mats Nyström och Dennis Videmyr) någonsin har gjort men förutsättningarna att lyckas riktigt bra står och faller med att Sverige har gått långt och/eller gett oss såriga nagelband.
Alternativt inte varit med alls, då går det bra att fokusera på allt annat.
Nu hamnade allt i ett mellanläge, Sverige spelade två matcher av betydelse, inför den tredje och sista var vi redan utslagna, och trots att mästerskapet resultatmässigt var bättre än både VM 1990 och EM 2000 så fanns det ingen riktig spänning att trä krönikan på.
Efter en stark inledning dog den lite när Sverige vände på England som vände på Sverige och vann med 3-2.
Lite som EM i stort.
Men det är väl en känsla det också.
Det var intressant att höra Zlatans kloka funderingar kring varför Italien och Spanien gick hela vägen fram till final, men från kvartsfinalerna och framåt kändes krönikan mer som ett pliktskyldigt referat.
Första halvtimmen var bättre.
Mäktiga bilder
Inledningsbilderna på EM-arenan i Warszawa var mäktiga, de 100 000 fansen som såg matchen på storbild ute på stan häftiga, ”Kuba” Blaszczykowskis 1-1-mål mot Ryssland gav timmens största rysning.
Bakgrunden, matchen, uppstudsen, vänstern, träffen, målet – och ljudet av den polske kommentatorn som gick upp i molekyler.
Hand upp ni som inte svalde någon extra gång?
Det var sommarens häftigaste mål, Zlatans karatevolley och Balotellis luftvärnskanon inräknat.
Det, och det gedigna bildarkiv som SVT haft tillgång till, var det bästa med hela krönikan.
För att inte behöva reprisera allt valde de att visa mål och situationer ur nya vinklar och slowmotion-materialet var fantastiskt.
Andy Carrolls upphopp, häng, nickknyck i slowmotion är så vackert att jag kan se det hundra gånger till – bara i kväll.
Figos firande, genom att rycka och nästan dra omkull Eusebio, var en annan pärla.
Radiosportens Lasse Granqvist, Dagge Malmqvist och Christian Olsson fick referera de sekvenser som SVT inte sände själva.
Nu när Lasse Granqvist slutar på Radiosporten hoppas jag att Christian Olsson får en framskjuten roll.
Han var fantastisk under de olympiska ridtävlingarna och hans ”Peppepeppepeppepeppepeppe”-referat det bästa under hela EM.
Ola Bränholm gjorde, så vitt jag vet, krönikedebut.
Det var en lovande start.
I plus räknat – 
.
Eller för att ta det på Bränholmska.
Vi. Ser. Verkligen. Fram. Emot. Nästa.
Fotnot: OS-krönikan sänds i morgon (torsdag) klockan 20.00 i SVT1.