Att möta Kina – den perfekta draghjälpen för OS-fotbollen
Kina i Kina. Himmel eller helvete?
Jag tror att det blir svårt – men himmelskt kul.
OS-premiär mot Kina inför 60 000 åskådare. Det är vad som väntar Sverige den 6 augusti och en mäktigare inledning än så kunde blågult inte ha fått. Man brukar vilja slippa värdnationer i stora mästerskap eftersom dessa nästan alltid går långt. Ändå kände jag en omedelbar entusiasm när capo Carlgren ringde i går och berättade att Sverige lottats mot Kina. Inte för att det är någon lätt motståndare, inte alls. Utan för att det kommer att bli ett sådant drag runt Sveriges grupp tack vare värdnationen. Att spela i samma grupp som Kina innebär per automatik mer publik, mer uppmärksamhet, mer fest och liv.
Den draghjälpen behöver fotbollen i ett OS. Där finns ju så mycket annat, så mycket som man mer traditionellt förknippar med olympiska spel. Friidrott, simning, gymnastik, segling och kanot, för att bara nämna några av alla grenar. Fotboll är inte den sport som syns mest i ett OS, men det är i Peking 2008 en av de grenar där Sverige har bäst medaljchans.
Kunde ha blivit värre
Även av den anledningen är jag glad att blågult fick Kina.
”Vi hoppades på Kina av de tre seedade lagen”, sa en lika nöjd Thomas Dennerby när lottningen var klar.
Den svenske förbundskapten är inte så dum att han underskattar det kinesiska landslag som, precis som hela det enorma riket Kina, är under stark och snabb utveckling. Det kunde dock ha gått betydligt sämre i lottningen, som i VM just i Kina i fjol då Sverige hamnade i ”Dödens grupp” med USA, Nigeria och Nordkorea och missade att ta sig vidare från gruppen. I OS är framför allt grupp F den dödliga med världsmästarna Tyskland och VM-tvåan Brasilien samt svåra Nigeria och luriga Nordkorea. Grupp G, med både USA och Norge, är inte heller någon direkt dröm.
En stor fördel med att möta Kina är också att om det är något landslag som Sverige kan kartlägga minutiöst så är det Kinas. Dennerby lär ha många och långa samtal med Marika Domanski Lyfors, före detta förbundskapten för såväl Sverige som Kina.
Även Domanski Lyfors assisterande i Kina, Pia Sundhage, sitter förstås på mycket viktig information och det finns få inom svensk damfotboll som är så skickliga spelanalytiker som Sundhage. Ändå blir Kina ingen lätt uppgift, tvärtom. Jag är övertygad om att kineserna kommer att se till att rada upp guld i sina olympiska spel och publiktrycket i premiären i Tianjin blir massivt.
Bra att spela i OS epicentrum
Att Sverige nu får spela i Tianjin, blott 14 mil från Peking, och slipper hamna långt ifrån OS epicentrum är en annan fördel. Premiärmatchen och den andra matchen går i Tianjin medan den tredje matchen går i just Peking.
Om Sveriges två andra motståndare Kanada och Argentina finns mycket att säga. Att Argentina slog Brasilien i kvalet säger en del av det. Kanada har utvecklats mycket under norska förbundskaptenen Even Pellerud och även om Sverige vann i den klassiska VM-semifinalen 2003, då Josefine Öqvist gjorde 2-1 och sköt in sig i blågula tv-soffor och hjärtan, så är Kanada ett lag som Sverige brukar ha problem med.
Precis som i OS i Aten, då jag följde blågult, är det svårt att misslyckas med att gå vidare då de två bästa lagen i varje grupp avancerar samt de två bästa treorna.
Den här gången hoppas jag dock få se ett Sverige som spelar betydligt bättre och effektivare fotboll än i OS 2004, för att inte tala om VM 2007.
Då, och bara då, kan man tysta alla de
60 000 kineser på stadion i Tianjin den 6 augusti.