Köp en lott, Redknapp
MANCHESTER. Det var en dag av tvära kast (Tottenham), långa kast (Stoke) och möjligen en bortkastad gulddröm (Arsenal).
Nån kanske till och med stoppade fingrarna i halsen och kastade upp?
Arsene Wenger, till exempel?
Eller Rafael Benitez?
I vilkas hjärtan det sved mest, Arsenals eller Liverpools, är svårt att säga. Men följande vet vi bestämt:
1) Liverpool föll brutalt.
2) Arsenal kraschade mentalt.
3) Den gemensamma nämnaren heter Tottenham.
Det har vandrat omkring en otäcking och stuckit folk i bröstet denna Alla Helgons Blodiga Vecka, hans namn är Harry Redknapp och nåt lömskare får man leta efter: Han dyker upp när du släckt lyset och tryggt slumrat in i förvissning om att du låst alla dörrar.
Ni vet: 4–4 mot Arsenal i onsdags efter en mirakulös spurt av Spurs. Det var ett knivhugg som Gunners fortfarande lider svårt av.
Och så då 2–1 i går mot det Liverpool som inte hade förlorat en match på hela hösten.
Nu såg jag bara den tillställningen i sammandrag, men jag begriper ändå inte hur Redknapp lyckades bryta sig in som en tjuv om natten. Liverpool såg både bergsäkert och överlägset ut, lik förbenat pillrade Pavlutjenko in 2–1 i slutsekunderna. De flesta var överens om att det var ett obegripligt resultat sett till matchbilden, och man undrar ju nu hur Liverpool reagerar efter att ha fått smaka sin egen medicin: Ett avgörande precis när domaren är på väg att blåsa slutsignal.
Så alla pratar förstås om Redknapp-effekten. Sju poäng av nio möjliga sen han tog över efter Juande Ramos.
Jag säger:
Köp en lott, Harry.
Det stämmer naturligtvis att Spurs hittat tillbaka till sig självt nu, att spelarna fått tillbaka entusiasm och självförtroende, men jag tror att till och med Tottenhams fans håller med när jag påstår att laget blivit utspelat av både Arsenal och Liverpool.
– Tillfälligheterna var med oss i?dag, sa Redknapp i tv.
Tja... en bra Rödknapp ska ha tur, som dom säger.
Hade Liverpool vunnit hade Arsenal varit nio poäng efter redan. Nu finns det fortfarande hopp för Arsene Wenger trots 2–1-förlusten i Stoke. Men det verkar mest teoretiskt – man kan inte förlora mot Fulham, Hull och Stoke (exakt de tre jag tippat på nedflyttningsplats) och snacka om ligaguld i samma mening. Inbillar jag mig bara när jag tycker mig se ett brist på intresse hos en favorit som Fabregas? Hur är stämningen i Arsenals omklädningsrum för närvarande? Kan man få vara en fluga på väggen, tack?
Big problems nu med skador på Walcott, Adebayor och Sagna, rött kort på van Persie, en grinig Wenger, ett tveksamt mittförsvar och ett program som innefattar Fenerbahce på onsdag och Manchester United på lördag.
Mitt i detta: Stor applåd för Stoke, som väl knappt har en spelare som platsar i Arsenal. Och även om Rory Delaps långa inkast verkligen blivit ett oerhört vapen (låg bakom båda målen) ska vi inte glömma den utmärkta försvarsorganisationen. The Potters kan kämpa sig kvar med enkla medel och små resurser.
Eftersom varje oväntad poängförlust är så viktig för De Fyra Stora hamnar alltså Chelseas och Man Uniteds ”rutinsegrar” lite i skymundan i?dag. Men vad finns det egentligen att tillägga när Chelsea gör 5–0 på Sunderland? Tre mål av Anelka. Kunde varit mer. Totalt 8–0 i veckan. Svar på tal.
På Old Trafford satt jag själv och njöt av omgångens målfest, 4–3 till United mot Hull, och det var störtskönt att se Tigers göra match av det hela efter paus. Hulls fans älskade varje sekund och Phil Brown och spelarna kunde åka hem med hedern i behåll. Tänk att vara nykomling och göra tre mål mot United borta.
Då kan det bli BRR
För att vara lite kärringen mot strömmen vill jag ändå hävda att det var Uniteds nonchalans som gav Hull kontakt. Det gick lite för lätt fram till 4–1. Ronaldo (två mål igen), Berbatov (så full-i-fan) och Rooney (mest frustrerad) verkar ha nån liten inbördes titta-vad-jag-kan-tävling emellanåt, konkurrensen om platserna där framme är ruggigt hård och Sir Alex har satt press på stjärnorna.
I?går lät han ett tag alla löpa fritt och hejdlöst och stoppade till slut in Tevez i alltihop – och ibland såg det ut som om United spelade 4–0–6. Hade Ferguson tagit Hull på RIKTIGT allvar hade han gett andra order. Nu väntar vi bara på den dag Berbatov, Ronaldo och Rooney lyckas samtidigt. Då blir det som deras initaler antyder: BRR!