”Förstår inte än att jag ska möta Shaq”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-08
Sportbladet på plats när Jonas Jerebko skrev NBA-kontrakt: ”Jag tror jag kan överraska folk”
AUBURN HILLS, MICHIGAN. Nu är det definitivt klart.
Sverige har verkligen fått sin förste NBA-spelare.
Jonas Jerebko skrev igår på ett tvåårskontrakt med Detroit Pistons.
– Snart kan folk börja använda mig när de spelar tv-spel. Det är en väldigt speciell känsla , säger den 22-årige västgöten med ett lyckligt leende när Sportbladet träffar honom utanför nya hemmahallen i luxuösa förorten Auburn Hills.
Jonas Jerebko har över huvud taget svårt att sluta le denna grådisiga men typiskt varma augustihelg i Michigan.
Och det kan man ju förstå.
Visserligen har han tvingats gå i samma kläder tre dygn i sträck, eftersom flygbolaget lyckades slarva bort hans resväska under den långa flygningen mellan Sverige och Detroit, men sådana petitesser bleknar förstås till intet när man, som förste svensk i historien, får rafsa ner sin signatur på ett NBA-kontrakt.
– Ja, jag är väldigt glad. Det här har varit på gång så länge, men nu är allting klart. Det är en stor lättnad, det känns som ingenting kan stoppa mig från att vara med i världens bästa basketliga nu.
Känns fortfarande overkligt
Samtidigt erkänner den 206 centimeter långe ynglingen, som de senaste två säsongerna varit proffs i italienska Angelico Biella, att hela äventyret fortfarande känns en smula overkligt.
– Det här har ju alltid varit en dröm, men jag har nog inte riktigt fattat att den slagit in ännu. Det är nog först när man börjar träna och får träffa lagkompisarna som det blir riktigt verkligt. Men att tänka på vilka jag ska spela med, och mot... det går inte riktigt att förstå.
Vilka tänker du framförallt på?
– Ja, vi kan ju börja med ”Shaq” (O’ Neal). Och Lebron (James). Och Kobe (Bryant). Det finns ju precis hur många som helst som varit idoler sen man var liten. Och som jag använt när jag spelat tv-spel. Nu kan folk använda mig när de spelar tv-spel. Det är en väldigt speciell känsla.
Någon överdriven respekt för omgivningen har Jonas ändå inte; han kliver in under världens mest mytomspunna basketkorgar med gott självförtroende.
– Ja, det måste man ju. Man kan inte vara rädd.
Nej, men man kan bli nervös.
– Ja, när vi spelar första ligamatchen mot Memphis i oktober kommer jag säkert att vara jättenervös. Det är bara mänskligt. Men jag ser fram emot att få visa vad jag kan och få slåss om speltid.
Har släkt tre timmar bort
Vad tror du blir den stora utmaningen, den stora skillnaden från exempelvis italienska ligan?
– Jag vet inte, jag har ju inte spelat här tidigare. Men de jag pratat med säger att jag får lättare att anpassa mig till spelet här än det i Italien. Jag tror att jag kan överraska folk här.
Vardagslivet i nya hemlandet skrämmer inte heller. Pappa Chris – själv basketstjärna i Sverige på 80-talet – kommer från USA, så Jonas har varit på besök minst en gång om året under hela sitt liv. Och han har gott om släktingar i Buffalo, tre timmar med bil från Auburn Hills och Detroit.
– Jag tror det är en större omställning att flytta till Italien. Det är mer annorlunda Sverige än USA. Här har jag som sagt varit mycket också, och det mesta i USA ser ungefär likadant ut, var man än kommer, tycker jag. Men jag får se till att skaffa en lägenhet med många gästrum, för mina släktingar är överlyckliga och kommer att komma på besök hela tiden, ha ha.
Har du hunnit kolla på några?
– Ja, jag såg en bra en idag. Den hade tre gästrum. Det är ungefär det jag lär behöva.
Ska bjuda Red Wings-svenskar
Jerebko blir nu inte ensam svensk proffsidrottare i trakten. Det finns ju som bekant och annat blågult inslag i hockeylaget Detroit Red Wings också. Åtta stycken närmare bestämt. Dem ser landsmannen i Pistons fram emot att träffa.
– Jag känner ingen av dem, men när jag får tid över ska jag absolut försöka åka in till Detroit och se dem spela. Förhoppningsvis kan jag bjuda ut dem på någon basketmatch också. En sån som Nicklas Lidström har ju alltid varit hjälte. Jag spelade förresten hockey själv som liten.
I Borås då?
– Nej, i Fotskär.
Fotskär?
– Ja, det hette så, he he. Men jag höll på med allting när jag var liten. Sedan blev det basket, helt naturligt. Både mamma och pappa höll ju på och jag tyckte det var roligast.
Köper inte Ferrari
Ett bra val, kan man konstatera. Som nu lett till stora pengar. Exakt hur stora är inte känt; Pistons har inte offentliggjort några detaljer i sina rookie-kontrakt. Men rik blir han, 22-åringen.
– Fast jag tjänade pengar i Italien också. Det är inget jag tänker på, jag kommer inte lägga om livsstil.
Du har alltså inte kollat upp var i Detroit man köper sin Ferrari?
– Inte direkt. Det är inga såna pengar jag tjänar heller.
Inte ännu, nej. Men något i tonen och hållningen indikerar att det bara är en tidsfråga innan den förste svensken i NBA också blir den förste svenske stjärnan i samma liga.