Ett ögonblick...

Stefan Holm

... Stefan Edberg, 43, tennislegendaren som i morgon möter en viss Michael Chang i en veteranturnering i Paris.

– Just det. Det blir inte på Roland Garros den här gången, utan på Racing Club. Det är svårt att stämma av formen när man inte tävlar varje vecka, men det blir nog bra.

1–6, 6–3, 6–4, 4–6, 2–6...

– Då vet vi vad det handlar om: Öppna franska.

Är du fortfarande revanschsugen, 20 år efter finalförlusten?

– Ja, jag blir ju påmind år efter år efter år. Som jag alltid har sagt var det min möjlighet att vinna i Paris. Jag var väldigt nära och hade mina chanser i fjärde set.

Du gjorde comeback på veterantouren förra året. Är det fortfarande lika roligt med tennis?

– Ja, det är fantastiskt kul. Att spela sådana här turneringar och träffa andra gamla spelare är en morot för att hålla igång.

Hur skulle det gå i en match mellan Stefan Edberg årgång 1989 och Stefan Edberg årgång 2009?

– Inte mycket att diskutera. Allt har sin tid. Det är bara att erkänna att skillnaden är ganska stor. Man blir långsammare, även om man kan spela hyfsat på träning. Jag är bra för min ålder, kan man säga.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att det fortsätter som det är och att familjen får vara frisk. Jag har det rätt bra som jag har det.