ITALIAN STALLIONS

Il palio – Sienas medeltida hästshow

I vanliga fall är inte hästar välkomna i Sienas kyrkor.

Undantaget är inför hästkapplöpningen Il palio, där den italienska stadens rivaliserande kvarter sedan medeltiden har gjort upp om vem som är stadens kungar.

SIENA, ITALIEN. – Tam. Ta-tam. Ta-tamtam.

Ljudet av trumvirvlar studsar längs de trånga gränderna i Sienas centrum. Medeltiden är på något sätt alltid närvarande här. Domkyrkan – svartvitrandig precis som Sienas fotbollslag – började byggas på 1100-talet. Världens äldsta bank grundades här 1472 och den dominerar fortfarande den medelstora italienska stadens affärsliv. Ändå känns det märkligt att vandra med en lång procession trummande, trumpetande och sjungande unga människor klädda i rustningar och färgglada trikåer. De, däremot, verkar tycka att hela situationen är fullkomligt normal. De tågar stolt förbi havet av filmande och fotande turister som kantar gränderna på vår väg mot torget, där Italiens största hästkapplöpning ska gå om några dagar.

– Italien är full av stadsfester, men i Siena har folk Il palio i blodet, säger 43-åriga Paolo Ferraris, som vi möter lite senare i källarlokalen som är tillhåll för medlemmarna av la contrada della Pantera, kvarteret Pantern. På väggarna hänger svartvita foton på ryttare till häst och vid baren står unga män och sveper espresso och öl.

Nästan alla som bor i Siena tillhör någon av stadens 17 contrador. Två gånger om året tävlar tio av dem i ett hästlopp, il palio, runt Piazza del Campo, det stora ovala torget. Ett lopp som är över på runt 80 sekunder, när den utdragna startprocessen väl har klarats av. Det är också ett lopp som gör den segrande contradan till kungar i staden.

PANTERN HAR CIRKA 1 000 MEDLEMMAR, och de träffas under hela året för att umgås och förbereda palion. Det finns contrador som är större – och rikare – än Pantern. En viktig detalj eftersom det kostar stora pengar, upp mot 100 000 kronor, att hyra in de bästa ryttarna. Pengarna kommer framför allt från frivilliga donationer. En del pengar kommer också in från den stora trerättersmiddagen dagen innan loppet, som contradan anordnar på ett av stadens mindre torg för 50 euro per kuvert.

Dit återstår det ännu några dagar. Paolo Ferraris bjuder med oss på Panterns pastalunch, serverad på långbord på en sidogata. Palion är trevlig gemenskap, varvat med intriger och fult spel. När jockeyn Andrea Mari dyker upp viskar Paolo:

– Ser du de två männen han har bredvid sig? De är livvakter som skyddar honom från motståndarna. Men framför allt följer de efter honom så att han inte kan sälja sig till någon konkurrent.

Det är inte bara ett skämt. Tidigare på dagen hälsade vi på mannen som sover på en filt på golvet i Panterns stall på nätterna. Han ska skydda hästen Indira Bella från motståndarcontrador som annars kan röva bort eller förgifta henne. Det är ingen slump att det var från de här trakterna som ränksmidandet store läromästare Machiavelli kom. Författaren till ”Fursten” skulle säkerligen uppskatta den pragmatism som många ryttare och contrador uppvisar. Betalar någon mer pengar för att du ska lägga dig än vad du kan få om du vinner? Lägg dig, resonerar många jockeys.

Har du fått en dålig häst i lottningen? Då kan det vara värt att ta emot pengar för att hindra någon av motståndarna, resonerar många contrador.

Det som komplicerar ekvationen är att de flesta contrador har en ärkefiende. I Panterns fall är det Örnen, som håller till i kvarteret alldeles intill. Ingen i contradan Pantern förhåller sig pragmatiskt neutral till den i deras ögon avskyvärda contradan. Många av dem jag pratar med i Panterns lokal säger att det till och med är viktigare att det går dåligt för Örnen än att det går bra för Pantern. När vi besöker en kyrka där Sienas biskop välsignar ryttarna inför loppet pekar Paolo Ferraris upp mot taket. Där hänger de deltagande contradornas flaggor sida vid sida.

– De flyttas ett steg åt höger för varje palio. Ju närmare man hänger altaret desto mer tur ger det i loppet, säger han allvarligt.

Jag påpekar att Panterns blåröda flagga inte är särskilt nära altaret.

– Nej, det är sant. Men ser du vilken flagga som hänger där allra längst bort, över dörren? Det är Örnens, säger Paolo Ferraris triumfatoriskt.

Lite senare ska vi se på när Panterns häst Indira Bella leds in och välsignas i en annan kyrka – till högljudda hejarop från mässbesökarna.

För två år sedan vann jockeyn Andrea Mari palion åt Pantern i ett av de mest spektakulära loppen i dess månghundraåriga historia.

– Inför det loppet pekade alla tecken på att det skulle gå dåligt, minns Paolo Feraris, med ett tonfall som antyder att inget är skrivet i sten på förhand.

ANDREA MARI, ”BRIO” KALLAD, har ridit elva palio-lopp, för flera olika contrador – ryttarna är de enda som inte är trogna en contrada hela livet. De beskylls ofta för att vara legoknektar. Nu ska Brio återigen tävla för Pantern. I loppet i juli 2006 ledde Panterns ärkefiende Örnen till synes ointagligt, tills Brio på hästen Choci tog sig förbi alldeles vid upploppet. Ingen seger har varit lika spektakulär sedan Pantern vann sin första palio 1691.

– Det var en helt otrolig grej. Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv. Det var en dröm jag haft sedan jag var ett barn som gick i uppfyllelse, säger ”Brio”.

Han är liten och tunn, och tittar med nyfikna, pigga, bruna ögon. Han är uppväxt på landet utanför Siena, och berättar att han vetat att han ville bli jockey ända sedan han som liten stod på torget och tittade på loppet med sin far.

Pantern valde att åter satsa på Brio efter att lotten gett dem hästen Indira Bella.

– Detta är hennes första palio. I jämförelse med de andra hästarna som redan har sprungit loppet är hon ganska oerfaren. Det kan visa sig vara en nackdel, särkilt som hon är lite nervöst lagd, säger Brio.

Vem är viktigast: hästen eller jockeyn?

– Hästen. Det är den som springer. Jag kan påverka, men hästen är viktigast, säger han.

Under den stora festmåltiden kvällen före loppet är Brio hedersgäst. Det ligger något ödesmättat i stämningen. En strid ström av familj, vänner och contradamedlemmar kramar om honom. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att han var på väg att bege sig ut i krig i någon farlig avkrok av världen.

Nästa dag väntar jag på torget i fem timmar i skoningslös sol för att få en bra plats. På balkongen ovanför oss tittar Romas tränare Luciano Spalletti ut – han är gäst hos Monte dei Paschi di Siena – världens äldsta bank. När loppet till slut startar går det ett sus genom publiken. De kortaste ber de längsta beskriva vad som händer. Brio och den nervösa Indira Bella är chanslösa. När kvarteret Piggsvinets ryttare går i mål som segrare väller det in folk på banan. Att ingen häst får panik är ett under. Den segrande jockeyn Gigi Bruschelli bärs i kungastol från torget till kyrkan där segerfesten hålls.

Livet i Siena går vidare – med kvarteret Piggsvinet som nya kungar i staden.

Olof Peronius