Vakna Carro, du är bäst - igen

MADRID

Det var en dag på jobbet - och Carolina Klüft stämplade ut med ett nytt mästerskapsguld.

Och enda gången konkurrenterna fick se henne på rygg, var efter målgången på 800 meter.

- Men jag är lite sur på mig själv att jag inte sprang fortare. Jag var inte ens trött efteråt, säger Carro.

Inne-EM handlade ju egentligen bara om en sak för Carolina Klüft.

Världsrekord eller inte?

Vem som skulle ta guldet var det ingen som ens ifrågasatte.

Carro själv gjorde bara vad hon brukar - utklassade allt och alla.

- Men det var aldrig något uttalat mål att ta EM-guld. Jag tänker aldrig så. Och jag vet att många tycker att jag är tråkig när jag säger så.

"Skärp dig, Carro"

Men det fanns ändå en stor skillnad den här gången. Carro ville verkligen sätta nytt världsrekord.

Inte när tävlingen startade, men efter längdhoppet visste hon exakt vad som krävdes och hon satsade verkligen på att nå ända fram.

Inte bara till världsrekordet på 4991 poäng. Målet inför 800 meter var att spränga drömgränsen på 5000 poäng.

- Agne (tränaren Bergvall) sa åt mig att det krävdes 2.09,93 för att nå 5000 poäng. Gud vad jobbigt, tänkte jag först. Men sedan sa jag till mig själv att "skärp dig nu, Carro".

- Jag ville verkligen göra mitt bästa och efteråt känns det som jag kunde gjort mer. Det känns lite jobbigt.

Nu stannade klockan på 2.13,47 och det blev ett nytt svenskt rekord på 4948 poäng och den näst bästa femkampsserien någonsin i världen.

"Gick för långsamt"

- De första 400 meterna gick alldeles för långsamt. Tyvärr. Jag har inte lärt mig att känna farten på 800 meter ännu.

Ändå kunde hon räkna in den sista mästerskapsmedalj hon ännu inte hade.

Nu är prisskåpet komplett.

Men vem bryr sig?

Inte Carro i alla fall.

Mål: bli ännu bättre

- Nej, jag räknar inte medaljer på det sättet. Jag idrottar för att jag tycker det är roligt och försöker njuta av varje tävling. Det finns inget annat sätt att tänka för mig.

Men nu har du inget kvar att vinna i mångkamp?

- Jodå. Mitt mål är att bli ännu bättre och nu har jag nått en stabilitet jag inte hade tidigare. Jag älskar fortfarande att träna och tävla. Det är en fas i mitt liv, men jag vet att jag inte kan hålla på med det här i alla evighet. Men jag är bara 22. Så det finns mycket kvar att uppnå.

Jo.

Världsrekorden inne och ute finns kvar att slå.

Tur är väl det.

Mats Wennerholm