Anrell: AIK borde be om ursäkt – det här är pinsamt
KARLSTAD. AIK behöver inte be om ursäkt för sin plats i den här SM-semifinalen.
Däremot borde de be om ursäkt för sin insats i den.
AIK har gett begreppet 08:a en ny innebörd – de har 0–8 mot värmlänningarna i år.
Färjestad är riktigt bra – men det här är pinsamt dåligt, AIK.
AIK är en kronisk gåta. Det var en gåta att nykomlingen AIK gick till slutspel, det var en ännu större gåta att de slog ut HV71 i fyra raka matcher och nu är det en gåta att de har tappat all energi och respektlöshet mot Färjestad.
I de tre första matcherna har de inte spelat som ett slutspelslag. Det är tveksamt om de ens skulle klarat av en kvalserie med den här livlösa hockeyn. Trots att siffrorna inte sprungit iväg
i någon av matcherna så skulle jag vilja påstå att jag aldrig sett en så ojämn semifinalserie under mina 16 år som slutspelskrönikör.
AIK ser livrädda ut
Därför kan man slå fast saker som att utan Viktor Fasth skulle AIK med 99 procents säkerhet ha spelat i kvalserien nu. Och de skulle haft allvarliga problem med Växjö och Örebro.
Det här är pinsamt för AIK.
Men det är ännu mer pinsamt för HV 71 som måste ha gjort den sämsta insatsen under sin klubbs historia.
AIK ser fega ut, det ser ut som de är livrädda för Färjestads forwards, de ser ut som om de är trötta, uppgivna och längtar hem.
När dessutom Patric Blomdahl till slut fick känna på lite av det han erbjöd Christian Berglund på i första matchen och mosades, först av Sanny Lindström och sen av Jonas Frögren, var även han en bruten man. Lagets bästa tacklare var from som ett lamm. Hamnade inte ens topp tio på tacklingslistan. Jag tror att Christian Berglund log med sina hjärnskakade ögon på sin läktarplats över just det. Blomdahl log inte.
Fasth är inte längre någon vägg
Jag skrev efter förra matchen att magin kring Viktor Fasth just nu håller på att blekna. Färjestad har fått honom att framstå som en ganska normal målvakt. 86.36 i räddningsprocent i går är inte särskilt bra. Första målet är dessutom ett friläge där han släpper pucken mellan benen i en sidledsflytt, andra är ett högt skott efter att Robin Sterner snurrat bra, tredje är ett lågt skott av Dick Axelsson efter en fantastisk pass av Rickard Wallin. Inga konstigheter.
Och Fasth gör inga märkvärdigheter. Han är bra, men han är ingen vägg. Färjestad har läst honom och det har de gjort bra.
Är det AIK som är dåliga eller Färjestad som är bra? Bra fråga. Det är lite svårt att avgöra, för AIK får knappt låna pucken.
Färjestad anfaller, snurrar och åker ifrån AIK:arna. 70–30 i puckinnehav. Färjestad dominerar så kraftig att det långa stunder inte ser ut att finnas en motståndare på isen.
Det här var för jävla dåligt av er, sa jag till tränaren Gunnar Persson efter matchen.
–Jag håller med, sa han.
Varför? sa jag.
–Jag vet inte, sa han.
Han försökte hävda att i dagens match så kommer AIK att gynnas för att det är bra is i Globen.
Nåja, tänkte jag. Frågan är om inte AIK:s enda räddning skulle vara att all is smälte i dag. Sommartid, typ.
AIK har förlorat alla åtta matcher den här säsongen mot Färjestad. 0–8. Där kan man tala om psykologisk brygga. Värmlänningarna har tryggheten medan AIK har ängsligheten.
Färjestad har total kontroll
Färjestad spelar just nu extremt kompakt och kontrollerad hockey. Backarna är trygga och kladdar inte med pucken i onödan och forwards har närmast total kontroll över anfallen som stundtals är lika långa som Djurgårdens var förra säsongen.
AIK:s spelare var inte bra, men det var de tillresta AIK:arna.
Inte så många, men alla 47 – som såg ut att tillhöra Torsbys lätt överviktiga Black Army-sektion – skötte sig som söndagsskolebarn.
Domedagsprofetiorna om att det skulle bli ett stökigt slutspel efter AIK:s entré har inte visat sig stämma.