Stina Nilsson berättar om den tunga tiden

Petra Thorén

TORSBY. Plötsligt kände Stina Nilsson inte igen sin kropp.

Hon hade belastat hårt fysiskt, men var också pressad och stressad av alla som ville ha en del av skidstjärnan.

Kroppen strejkade, Stina Nilsson drog i handbromsen men växer nu på nytt igen.
– Jag läser inte mina mejl längre, säger skidåkaren när hon berättar om den tunga tiden.

Stina Nilsson slår sig ner på stolen mitt emot utanför boendeanläggningen i Torsby. Hon har hunnit åka rullskidor, sova en stund och är pigg.

Men också lite småtjurig.

Det lågintensiva passet på rullskidor skulle tagit fem timmar, men Stina Nilsson var i mål efter drygt fyra timmar. Det retar henne lite, att rundan inte tog den tid som stod i träningsdagboken.

– Jag kunde inte se där och då att det räcker, men nu efteråt kan jag se det. Jag hann sova. Det var den bästa lösningen, men jag var tjurig. Jag vill ha det som är på planen, säger Stina Nilsson.

Tillbaka i träning

Hon är tillbaka i full träning och friskförklarad enligt landslagets läkare Per Andersson.

Men det har varit en omtumlande månad.

I slutet av maj kände Stina Nilsson en känsla i kroppen som skapade oro.

Blodprov togs, men hon gav sig ändå iväg till norska fjällen för att träna.

Värdena stämde inte

Där i Sognefjellet kom febern och en del av provsvaret.

Något stämde inte med hennes tidigare värden och Stina Nilsson fick tvärt åka hem för en utredning.

– Det kändes som att det inte fanns några alternativ. Jag var fysiskt och mentalt inte där jag skulle vara. Det var väldigt skönt att få komma hem, göra en utredning och anpassa allt efter det. Sedan har det fungerat väldigt bra, säger hon.

Kände du någon oro?

– Nja, jag visste att det var något som inte stämde. Jag kände inte igen min kropp, det kändes inte bra. Det var väldigt skönt att få komma ner till Stockholm och få göra en utredning med "Pliggen" (Per Andersson, landslagets läkare).

Vad var det som inte stämde?
– Jag har inte grottat ner mig i det medicinska. Min känsla var dålig, liksom.

Belastades hårt

Var det en ny känsla?

– Jag har känt mig dålig innan, men det var för många pass på raken som inte var bra.

Hade du kört för hårt eller vad tog dig över gränsen?

– Det är en samlad belastning. Inte bara fysisk utan också lite mentalt med mycket grejer runtomkring mig. Det var skönt att få backa tillbaka. Folk insåg att nu ska vi backa lite från Stina, nu får hon vara i fred.

Hon berättar att det handlade om olika uppdrag utanför skidåkningen.

Du brukar vara duktig på att säga nej?

– Jag är jättebra på att säga nej, men jag är ännu bättre på att säga nej nu. Jag har gjort en del lösningar som gör att jag slipper låta saker - som jag ändå inte hade så stor koll på - påverka mig. Det är inte jag som kollar mitt mejlkonto längre. Ofta kommer saker till min mejl och det var inte jag som svarade tidigare heller men nu är det inte ens jag som läser. Ser jag ett mejl som jag ser att jag måste svara på så blir det en stress bara där.

Hur tar du med dig denna erfarenheten in i en OS-satsning?

– Jag försöker tänka att jag ska göra det bästa av det här. Jag är övertygad om att när jag kommer ur det här hundra procent kommer jag att vara starkare fysiskt och psykiskt.