Flinck: Uttagningen avgör vem Solberg är
Detta är 2000-talets mest intressanta truppnominering
Publicerad 2021-02-16
I dag presenterar Glenn Solberg sitt lag till OS-kvalet.
Jag kan inte påminna mig om en lika intressant och spännande trupputtagning i handboll.
Den avgör vem förbundskaptenen är och vill vara.
Efter 20 år med handbollslandslaget har jag varit med om en del trupputtagningar.
Förr visste vi aldrig när de skulle vara. Namnen damp bara ner i ett mejl från förbundet, ibland tre veckor före en landslagssamling, ibland en eller två.
För några år sedan började trupputtagningarna i varje fall annonseras i förväg, men ofta sköts de upp några dagar eller en vecka för att det var osäkert med spelares skadestatus och andra frågetecken.
Men numera – mycket tack vare, gissar jag, den eminente presschefen Daniel Vandor – får vi ett datum i god tid, som också hålls, och där truppen inte bara kommuniceras i ett pressmeddelande utan där förbundskaptenen presenterar namnen i någon slags sändning och motiverar och svarar, när tillfälle ges, på frågor.
Det är bra för intresset för landslaget och svensk handboll. Det leder till spekulationer och texter som den här.
Mest handlat om Kim Anderssons namn
För nu är vi framme vid en sådan presentation igen: klockan 13 i dag tar Glenn Solberg ut truppen till herrarnas OS-kval i Berlin den 12–14 mars (samt EM-kvalmatchen mot Montenegro i Lund den 9 mars).
Jag skulle vilja påstå att det är den mest intressanta och spännande trupputtagningen vi haft i svensk handboll på, i alla fall, 20 år.
De här trupputtagningarna har innehållit sina små bomber ibland. De senaste åren har det mest handlat om Kim Anderssons namn ska dyka upp eller inte.
Dagens uttagning kommer nog inte innehålla några överraskande eller, i sammanhanget, nya namn. Den är spännande ur ett helt annat perspektiv för jag menar att den kommer att visa vem förbundskapten Glenn Solberg är, vad han vill stå för och vilken väg landslaget ska ta de närmaste åren.
Vi snackar förstås om hur Solberg ska göra med ”VM-nobbarna”, de väletablerade spelarna som tackade nej till VM utan att vara skadade: Niclas Ekberg, Lukas Nilsson, Linus Arnesson, Jesper Nielsen och Andreas Nilsson (jag räknar in den sistnämnde här också, diskussionen om han tackade nej eller inte är mer av semantisk karaktär).
En kvintett som sedan satt och såg sina gamla lagkamrater, och ett helt gäng debutanter de knappt har träffat, gå till en sensationell VM-final och ta ett bragdstämplat silver.
Kort efter VM pratade jag med tre av dem (Ekberg, Nilsson och Arnesson) som allihop var tydliga med att de vill vara med i landslaget igen och är tillgängliga till OS-kvalet. Lukas Nilsson uttryckte ungefär samma sak i Ystads Allehanda redan före VM. Var Jesper Nielsen står vet jag inte.
Vad betyder ”bäst för laget”?
Ingen som följde landslaget i VM kunde undgå att spelarna i det utdömda laget tillsammans skapade något väldigt speciellt under några veckor i Egypten. Det var laget före jaget varenda sekund och en, vad det verkar, gruppdynamisk och taktisk fullträff som gjorde att det på förhand kanske sämsta laget på papperet som Sverige skickat till ett mästerskap tog sig hela vägen till final.
Till det ska vi lägga bakgrundshistorien där stjärnor kommit och gått i landslaget lite som de velat, i varje fall har det känts så från utsidan.
Solberg gjorde klart för mig redan under VM:s sista dagar att han inte kommer att ”straffa” de spelare som tackade nej till VM genom att stänga dörren för dem. Han vill ha så många bra spelare som möjligt att välja bland.
Men han sa också:
– Vi kommer att ta ut de spelare vi menar är bäst för laget, för att laget ska bli så bra som möjligt.
”Bäst för laget” kan man ju tolka och definiera på väldigt många olika sätt.
Jag tror vi kan vara överens om att en spelare som Niclas Ekberg platsar rent sportsligt på högerkanten i Sveriges landslag och förmodligen i de flesta av världens landslag med tanke på den nivå han håller just nu. Och att Andreas Nilsson är en tillgång framåt på linjen i Blågult. Det här är också två positioner som inte var Sveriges allra främsta i VM.
Jag tror fortsatt att det kan vara bra att ta med en storskytt på niometer för att få in denna dimension i truppen, men att det i nuläget blir en rollspelare för ingen flyttar på Jonathan Carlsbogård på vänsternio i dag (och där backupen Alfred Jönsson känns oerhört spännande). Då snackar vi Simon Jeppsson (missade VM på grund av skada) eller Lukas Nilsson och frågan är om Nilsson, efter många mästerskap med mycket speltid, kan finna sig i en sådan utpräglad roll i ett landslag.
Ska någon av de här spelarna in måste någon också petas från VM-laget och hur påverkas då gruppdynamiken?
Många menar att det är en förbundskaptens uppgift att ta ut de allra bästa spelarna individuellt sett och sedan se till att de fungerar tillsammans. Jag är inte lika övertygad om den saken.
Blir ett dramatiskt kval
Dagens uttagning kommer att ge oss många svar på vem förbundskaptenen Glenn Solberg är efter succéstarten med VM:
Hur principfast är han?
Öppnar han dörren för stjärnorna att ”komma och gå” i landslaget igen?
Fullföljer han generationsväxlingen eller tar han ett steg tillbaka?
Är det ”tvåvägsspelare först” som gäller i fortsättningen också?
Strax efter klockan 13 vet vi.
Jag förutsätter att OS-kvalet ”hänger ihop” med själva OS: tackar man ja till kvalet så har man också gjort klart att man åker med till Tokyo om Sverige går dit och man blir uttagen.
Kvalet blir för övrigt en rysare. Sverige, Slovenien, Tyskland (med klart bättre lag på papperet än i VM) och Algeriet gör upp om två platser från gruppen där lagen spelar tre matcher på tre dagar.