Wennerholm: Duplantis – vilken kung!
Publicerad 2024-09-04 22.18
ZÜRICH. Mondo Duplantis gör det igen.
Han överträffar alla förväntningar och slår Karsten Warholm på 100 meter närklockan stannar på 10.37.
Det gör honom till trea i Sverige på 100 meter i år.
Vilken kung.
Duplantis knäckte Warholm – överlägsen i superduellen på 100 m
Ja, jag upphör aldrig att förvånas över den här 24-åringen och jag trodde att han skulle fixa det här redan från början.
Trots att 75 procent av alla världsstjärnor här i Zürich la sin röst på Warholm.
Men Mondo ledde från start till mål och Warholm kom aldrig i den där spurten som alla trodde skulle vara hans stora styrka.
Det är fruktansvärt imponerande löpt av Mondo och det säger en del att det vara är Henrik Larsson (10.08) och Jean-Christian Zirignin (10.32) som sprungit snabbare i Sverige i år.
Två specialister.
Nu fick Mondo visa hur snabb han är och vad som gjort honom så överlägsen i specialgrenen stavhopp.
Spänningen skruvades sakta upp här i Zürich inför en utsåld huvudläktare, där de dyraste biljetterna kostade motsvarande 1200 svenska kronor.
Omkring 3000 åskådare hade fått var sin dubbelsidig A4 med Mondo på ena sida och Karsten på den andra.
När speakern bad dem hålla upp vem de hoppades på, så tror jag 99 procent valde svensken.
Inget ont om Karsten Warholm, men när det gäller popularitet bland fansen så var Mondo lika överlägsen som när han hoppar stav.
Men jag måste säga att det blev lite segt och lite för mycket jippo inför start. Till och med för min sak.
Det kändes lite för allvarligt för det.
Prestige som gav världseko
Kommer vi någonsin att få se en likadan duell igen?
Jag tror inte det.
Det här var en engångsföreteelse, som växte till enorma proportioner.
En tvekamp mellan två världsrekordhållare som satsade både tid och prestige för att mötas på 100 meter och som gav världseko.
Det har varit veckans största snackis i friidrottsvärlden.
Det mesta tack vare Mondo som var den som utmanade Karsten Warholm och fick honom att skaka hand på saken. Sedan dess har han varit den drivande.
Han behöver den här typen av udda utmaningar för att motivera sig själv och redan när han själv avslöjade nyheten under OS i Paris så sa han:
– Jag har aldrig känt mig så taggad.
Det var ingen överdrift.
Mondo hade inte lämnat något åt slumpen inför det här mötet, han hade tagit hjälp av allt och alla och tränat mer hundrametersstarter än stavhopp.
Ändå kunde han sticka emellan med ännu ett världsrekord i polska Chorzow så sent som den 25 augusti då han gled över 6,26. Som om det var en dag på jobbet.
Det gjorde att hans historiska världsrekord inför 80 000 på Stade de France bara överlevde i tjugo dagar.
Och jag gissar att det kan komma ett till i galan här i på torsdagen, när han ska springa med en stav i händerna igen.
Håller vädret i sig kan det bli så, även om prognosen säger att det kan bli svårhoppat.
Men då är han tillbaka i vardagen igen och utan det adrenalinpåslag som kom i det här mötet med Karsten Warholm.
Jag gissar att det finns ett behov av kicken och utmaningen att inte veta hur en tävling ska sluta, i en en stavvärld där han varit fullkomligt överlägsen de fem senaste åren.
Översatt till hundra meter, är han tio meter före närmaste konkurrent i varenda tävling
Ibland ännu längre.
Sikta på svenska rekordet från 1996
Men jag var kanske mest varit förvånad över det enorma intresset kring den här tvekampen.
Jag har gått runt bland alla friidrottens världsstjärnor här i Zürich i ett par dagar nu och precis alla har varit engagerade i den här duellen och haft en åsikt om vem som skulle vinna.
Det har varit friidrottsvärldens största snackis.
Nu är den över.
Och Mondo får leta nya utmaningar.
Vad nästa kommer att bli vet jag inte, men han har pratat om att kunna springa stafett för Sverige på 4x100 meter och försöka slå det svenska rekordet.
Nu har han visat att han skulle platsa och det där svenska rekordet på 38.63 har stått sig ända sedan OS i Atlanta 1996.
Det vore något att sikta på.
