2011 år året då ”nye” Leksand tar klivet upp
Wennerholm: De behöver inte dyra stjärnor som tjänar miljoner
VÄXJÖ. Den allsvenska premiären blev en makalös målfest.
Det gjordes 7,3 mål i snitt per match och jag tror det är snudd på svenskt rekord.
Mest imponerande?
Leksands 7–1 i derbyt mot Mora.
Jag tror 2011 är året då "nya" Leksand tar klivet upp i elitserien igen.
Det beror inte bara på storsegern mot Mora i går.
Jag hade Leksand som favorit redan innan serien startade.
Och glöm inte att samma Leksand krossade Brynäs i sista träningsmatchen inför seriestart med exakt samma siffror - 7-1.
De är uppe i totalt 14-2 på sina två senaste matcher.
De är tillbaka till rötterna efter år av pengar i Siljan och mångmiljonsatsningar på avdankade gamla stjärnor.
Det är en ganska oväntad utveckling då storsponsorn P-O Ejendal fått in "sitt" folk i klubbens ledande ställningar, samma Ejendal som öppnade plånboken och tog dit målvaktslegendaren Ed Belfour en gång i tiden och var den som kastade mest pengar i sjön i jakten på en elitserieplats.
Nu har Ejendal svängt totalt.
Samtidigt verkar inte Leksand helt släppt tilltron till överbetalda importer.
Men jag är övertygad om att det bara var bra att kanadensaren Kevin Doell hoppade av ett nästan klart kontrakt med Leksand i sista stund och valde spel i Finland.
Klubben behöver inte fler stjärnor i omklädningsrummet som tjänar miljoner och stjäl både uppmärksamhet och pengar och sedan alltid sviker när det är dags för kvalserien.
Spelare i Leksand ska heta Hanses, Knuts, Ollas, Rask och Janohls.
Som de gör idag.
Jag tror också mycket på tränarparet Niklas Eriksson och Christer Olsson. Även här har man gått tillbaka till det gamla och låter två trotjänare sköta ruljansen istället för importerade tränarnamn som gjort sig stora på annat håll.
Själv var jag i Växjö för att se smålandsderbyt mellan Växjö och Tingsryd.
En match som varit stekhet i veckor och där det bränts klubbtröjor på utegrillar och där båda lagens fans laddat som två kärnkraftverk.
Men när det väl kom till kritan blev det en ganska lugn tillställning.
Nykomlingen Tingsryd orkade första halvan av första perioden, då de mycket väl kunnat ta ledningen och kunnat få energi nog för att spöa storstadsgrannen som snott så många av deras talanger genom åren.
Men när Växjö fått 1-0 kontrollerade de matchen.
Tingsryds nya finländska stjärnor Jari Kauppila, Teemu Elomo och Tom Koivisto är för stora för Tingsryd sett till deras meritlistor, men alla tre har passerat sina bäst före-datum.
I går lyckades de inte lyfta laget, men blir naturligtvis nyttiga mot sämre motstånd.
Växjös stjärnvärvning Josh Soares såg märkligt loj ut på isen, men hade den där transatlantiska förmågan att alltid vara på rätt ställe och när matchen var över hade han spelat fram till två av Växjös tre mål.
Han kan bli den spelare som tar Växjö till kvalserien.
Västerås, då?
En period räckte mot Bofors. Då stod det 4-0 och resten av matchen blev en transportsträcka och 5-0 till slut.
Jag hade Västerås som outsider i mitt utgångstips och de verkar leva upp till förväntningarna.
Örebro är ett annat potentiellt topplag och krossade Troja hemma i debuten med 8-3. Närkingarna är allsvenskans mest offensiva lag, i alla fall på papperet.
Och jag ska inte glömma fjolårets sensationslag Almtuna.
6-1 för nye tränaren Bobo Simensen borta mot Sundsvall imponerar, även om medelpadingarna är jumbotippade.
Det intressanta är att många av de här lagen är på väg att växa till elitseriemått, med nya arenor på gång både i Växjö, Örebro och Uppsala.
Hockey-Sverige kan förvandlas snabbt och minns Linköping som gått från noll till elitserielag nästan enbart på grund av ett stort befolkningsunderlag och en stark ledning.
Det finns flera allsvenska lag med samma framtidsvisioner.