Wennerholm: Jag tror att HV har drabbats av Frölunda-syndromet
LINKÖPING. Linköping vinner seriefinalen mot Luleå, men det stora samtalsämnet är laget tolv mil söderut längs E4:an.
HV 71.
Jag tror de kan ha drabbats av Frölunda-syndromet.
Gjort en shopppingrunda med obegränsad plånbok och kommit hem med alldeles för många stjärnspelare.
Vad HV behöver just nu är Per Ledin – mer än någonsin.
Landets sportchefer klagar oftast över att de har för liten plånbok.
Men det kan vara jobbigt att ha en stor också. Fråga Kent ”Nubben” Norberg i Frölunda. Han gjorde ett utmärkt jobb med en snålbudget
i Timrå och fick välja spelare med omsorg.
När han kom till Frölunda badade han i pengar och värvade stjärna efter stjärna.
I alla fall på papperet.
I verkliga livet har inte Frölunda fått det att fungera än, trots en lönebudget som skulle kunna driva åtta allsvenska lag.
Jag vet inte om Fredrik Stillman gått
i samma fälla, men starten på säsongen pekar åt samma håll.
I går satt backen Lance Ward på läktaren och tjänade mer pengar än de flesta spelare i elitserien.
Tur att Ledin är på väg tillbaka
Fredrik Bremberg startade återigen i en tredjekedja med Andreas Falk och Oscar Sundh.
Jag har skrivit det tidigare: Ska man ha en spelare som Fredrik Bremberg i ett lag ska han spela i första- eller andrakedjan och vara given i power play. Annars är han helt bortkastad.
Att han bänkades i tredje perioden är ett klart tecken på det.
Dessutom spelar han på skadade André Peterssons plats bredvid Falk och Sundh, HV:s bästa kedja i European Trophy där laget gick till final inför säsongen.
Så vad ska hända när André är tillbaka? Blir det fjärdekedjan för Bremberg då?
Det är ju helt klart att HV har en stjärna för mycket på forwardssidan och jag tror de måste göra sig av med en av dem.
Tjecken Kamil Piros eller Fredrik Bremberg.
Det finns säkert klubbar som är intresserade.
Annars riskerar HV att utvecklas till en såpopera, med inre strider och missnöjda spelare. Det är aldrig bra.
Det är tur att Per Ledin är på väg tillbaka och kan komma in och visa lite hjärta och ta några smällar för laget.
Det är precis vad HV behöver just nu.
Det finns också flera statistiskt säkerställda svagheter så här i säsongsinledningen:
Tretton mål på 195 skott gör HV till elitseriens näst mest ineffektiva lag. Det är ett tecken på överambiton och att avsluten kommer i fel lägen – och att inga tar kampen i ”The Frying Pan” som kanadensarna säger. Området just framför mål där det gör mest ont att stå, men som är nödvändigt om man vill slå in returerna.
Timrås två mål i power play i går skickade ner HV 71 till sistaplatsen i spel i numerärt underläge. Sämst av alla elitserielag i box play.
Power play. Här går det inte att säga att HV 71 är dåliga, men de har ändå bara kommit upp i lite drygt hälften av fjolårets kapacitet.
Ingen kris än
Däremot går det inte att klaga på målvaktsspelet. Daniel Larsson har varit helt okej och till och med Stefan Liv tyckte att han var HV:s bäste spelare mot Timrå, via sin blogg borta i Ryssland.
Det säger en del om ett lag som just förlorat med 0–3.
Men det är ingen kris i HV 71.
De kommer naturligtvis att lyfta sig och förstafemman kommer att producera när Petrasek-ersättaren Juuso Hietanen skjutit in sig ordentligt. Men starten har varit bedrövlig och det är många spelare som borde se sig själva i spegeln just nu.
Samtidigt är det ett faktum att just finallagen från säsongen innan alltid brukar ha tufft i säsongsinledningen.
De spelar ju längst av alla och får minst tid till rehabiltering och sommarträning. Allt förskjuts ett par, tre veckor och över en månad jämfört med de lag som missar slutspel.
Men det känns som en dålig ursäkt
i HV:s fall.
Samtidigt måste jag hylla klubbar som Timrå, Luleå och Linköping.
Timrå bara kör och är totalt respektlösa.
Tränaren Perra Johnsson är ett lika stort fynd för Timrå, som det är en lika stor gåta att Färjestad lät honom gå. Timrå är också ett exempel på vad man kan åstadkomma med en smalbudget. Det gäller att välja med omsorg och medelpadingarnas nyförvärv har varit en braksuccé så här långt.
I Linköping har tränaren Hans Särkijärvi ställt betydligt högre krav på spelarna än Slavomir Lener gjorde före honom.
En tuffare sommarträning än någonsin och en klar rollfördelning i laget har skapat en vinstmaskin.
Och Luleå var inte långt ifrån att kvittera mot LHC i går, men frågan är hur länge de kommer orka att spela sin energikrävande hockey.
Samtidigt känns det dumt att klaga.
Finns det något roligare än när det i n t e går som förväntat?
Det är elitserien i ett nötskal just nu.