Stockholmshockeyn har gått från töntstämplad till tokhet
SKELLEFTEÅ-STOCKHOLM-LINKÖPING. Det är förbanne mig ingen ordning längre.
På vischan jäspar folk när det talas hockey och slutspel.
I Stockholm rusar folk benen av sig för att komma över en åtråvärd slutspelsbiljett.
Fredag kväll i Linköping. Massor av tomma platser. Den mondäna, kräsna Linköpingspubliken väntar på viktigare matcher. Meantime in Globen: fullsatt, 13 850 tokrusiga stockholmare.
Det svänger fort i den här branschen. Kommer ni ihåg sekelskiftet?
Då var hockey det töntigaste som fanns. Då var det nåt som folk i hålor som Karlstad, Örnsköldsvik eller Huskvarna ägnade sig åt i brist på riktig sport.
Det var liksom ingen tillfällighet att tönten i Fucking Åmål spelade ishockey. Hade han spelat fotboll hade han inte varit tillräcklig töntig.
Och tjejen som klängde på honom hade inte varit tillräckligt mycket loserbrud.
Fotbollen är avslagen
I fotbollen pågick de stora slagen.
AIK mötte Barcelona. AIK och Djurgården och Hammarby räddade svensk fotboll genom att skapa en glödhet allsvenska. Derbyna i Stockholm var mediala slagfält – på plan och läktarna. Sportbladet ägnade lika mycket utrymme åt att skildra fansens festliga uppträden och tifon som åt själva matcherna.
Det var då.
Nu är fotbollsderbyna så avslagna tillställningar att man måste krydda dem med att det är säsongspremiär för att folk ska bli intresserade. Djurgården lär vara nöjda om det blir 20 000.
På Difs hemsida jublar man just nu överlyckligt över att 10 000 biljetter är sålda.
Det är, med andra ord, nya tider.
Djurgården hockeys hemmamatch mot Luleå sålde ut Globen på fyra timmar i torsdags, en match som inte ens kunde göra laget klart för semi.
AIK flyttar semifinaler mot Färjestad från lilla Hovet till Globen. 13 850 kommer att säljas slut som smör.
Med andra ord:
Folk är som galna efter hockey i Stureplans omgivningar.
Har insett vad som är roligt
De en gång så mondäna storstadsborna, som för några år sen drömde om Champions League och att på allvar ta upp kampen mot Barcelona och Arsenal, har anpassat munnen efter matsäcken.
– This is fucking Champions league, not allsvenskan, sa förre AIK-coachen Stuart Baxter. Det säger han inte längre. This is fucking allsvenskan som konkurrerar med Moldavien och Cypern om positionen som Europas sämsta nationella serie.
Därav denna hockeyhausse.
Man kan väl säga att folk har insett att det är roligare att kolla på nåt som befinner sig på en i alla fall anständig nivå. Roligare än fotboll som mer ser ut som parkorientering än om Champions League.
Landsortsborna, däremot, är inte lika imponerade.
I kvartsfinalerna är det bara Jönköping som sålt ut sin arena direkt.
Skellefteå, med anor från fotbollens storhetsperiod och Sunnanå, är mera svårflirtade.
Vem vet, det är kanske så det blir; bonnvischan blir de som klarar av att ta Sverige tillbaka till Fotbollseuropa.
Medan Stockholmsklubbarna kämpar mot årliga underskott runt 30 miljoner kronor rustar nyrika lag som Elfsborg för att bli bättre medan stockholmarna kämpar för sina liv och att undgå konkurs och samma öde som Hammarby hockey –nedlagt – och AIK hockey som var en viskning från konkurs för ett år och fyra månader sen.
Så kan det gå.
Och visst är det ett tecken i tiden när Stureplansfnasiga TV4 kastar sig över det tidigare så föraktade hockey-VM i en miljardaffär. Ska bli kul att se Patrick Ekwall och de andra låtsas som om de gillar det där ”käppakriget” och säljer in det som speedade Åke Unger-kopior.
In i båset, grabbar.
Och vad gäller mig själv så var det inte många år sen jag skrev om den döende Stockholmshockeyn och föreslog att AIK och Djurgården skulle slås ihop i Stockholm Capitals.
”Världsledare i hockeykultur”
Min brevvän Hubbe Algovik påminde mig i veckan:
”Stockholm Capitals??? Vad tycker du om det i dag?
När klack-kulturen flyttade in på Hovet så är Sverige branchledare..världsledare..vad gäller hockeykultur!
Tack Dif Hockey för att ni lyssnade på Järnkaminerna och slängde ut slippsnissarna! ...Okej da...Gnagarna..gjorde väl sitt också.”
Läste nya roliga hockeyboken ”På Stefas tid” av Lars-Åke Engblom. Utan Stefa hade inte HV71 funnits i dag.
När Stefa skulle möta ”Europas bästa lag”, proffsen Diavolo Rosso Neri från Milano – med VM:s bästa målvakt i laget – 1951 var det töväder i Småland och för att fixa bra is kördes minus 70 graders kolsyrebehandlad is från Göteborg.
Hockeyfeber det också.
Och fullsatt.