Niva: AIK riskerar en lång nollpoängsplåga
Bra spelat, tappert kämpat, otur med marginalerna.
Noll poäng.
Vi har hört den förut och vi lär snart få höra den igen.
Frågan är vad vi egentligen ska göra med historien om det svenska europacupspelet, hösten 2012.
Åsså en i nacken på det.
En hel match av stridande, slitande och kämpande mot ett skickligare motståndarlag. En lång, sen torsdagskväll av nonstopsjungande i oktobermörkret.
Men så kom den där långlyran singlande ner mot AIK-försvaret med drygt fem minuter kvar. Så fick Niklas Backman för sig att blindskarva bollen hem till egen målvakt, men fick den i nacken istället.
Friläge. Seleznov. Mål.
Duggregnet kan plötsligt kännas jävligt kallt när slutsignalen går, adrenalinet sjunker undan och vattendropparna rinner längs ryggraden neråt byxlinningen.
Noll poäng på två matcher. AIK trekvartsutslaget ur Europa League.
Jag hoppades ju länge få skriva en helt annan text – den om hur Henok Goitom från de norra förorterna fick göra segermål framför den norra läktaren – men förstod alltid att det var att hoppas på rätt mycket.
Ledde Real Madrid i El Clásico
Man behöver inte kunna stava till Dnipro Dnipropetrovsk för att inse att de i grunden är ett klart bättre fotbollslag än AIK. Man måste inte ha läst en universitetskurs i idrottsekonomi för att begripa att det är skillnad på förutsättningar och förutsättningar.
Den 13 december 2008 ledde Juande Ramos självaste Real Madrid i El Clásico-mötet mot Barcelona på Camp Nou. Samma dag tog Andreas Alm farväl av sitt Eskilstuna City, i och med en luciamatch mot Dalkurd mellan snödrivorna på Tunavallen.
Den här matchen avgjordes inte av vilka som hade den mest välbetalde killen på bänken, men den kom ändå att präglas av två tränare som värderade olika.
Det första vägvalet kom redan före avspark. AIK tog beslutet att rotera runt friskt i startelvan, medan Dnipro körde med nästan exakt samma lag som spelat toppmatch mot Sjaktar i helgen.
Det andra inföll under den tolvminutersperiod i mitten av andra halvlek då fem av matchens sex byten genomfördes. Andreas Alm skickade in tre av sina stora offensiva kanoner, men det var en formationsvridande Juande Ramos som fick en matchavgörande tvåmålseffekt.
Föll för vindpusten
Internationell rutin brukar ge minst lika stort utslag utanför sidlinjerna som innanför, även om det naturligtvis är betydligt enklare att coacha en trupp med ett marknadsvärde på en miljard än det är att krama fram prestationer ur en som satts samman för tjugo spänn.
Pengar är pengar. Fotboll förblir fotboll.
Dnipro ägnade sisådär 80 minuter av matchen åt att rulla runt bollen i väntan på insticket, men avgjorde genom en fast situation och ett grovt motståndarmisstag.
AIK red ut stormen, bara för att falla för vindpusten. Och nu då?
Jag förstår absolut att de svartgula prioriterar en stor allsvensk guldchans framför en femprocentsmöjlighet att krångla sig vidare ur det här gruppspelet, men svensk fotboll bör likafullt fundera igenom vad vi egentligen vill ha ut av den här turneringen.
Paradiset är inte färdiginrett bara för att man får en plats i Europa League. Man måste själv fylla det med innehåll och värde.
Svensk fotboll behöver Europa, heter det, men svensk fotboll behöver definitivt inte en hösthängig svit av tunga förluster för halvmotiverade spelare på ödsliga arenor.
Om två veckor åker minst 2 500 svartgula till Eindhoven för att se AIK stångas mot PSV. Förlorar de där riskerar resten av gruppspelet att förvandlas till en enda lång nollpoängsplåga.
Hur stort blir suget då för en resa till Dnipropetrovsk i början av december?