Ett naturligt steg – men priset är vansinnigt, TV4
Sport ska helst upplevas live.
Tv är ett alldeles lysande alternativ.
Radiosporten?
Det är någonting annat – och den rör ni fan inte.
Min kollega Simon Bank brukar kalla mig för ”Sveriges yngste gubbe” och när Simon säger någonting sånt så finns det förstås fog för det.
Jag saknar Bosse Hansson, Erik Hajas och Canada Cup, ser gamla ubåtsfilmer och sportårskrönikor, lyssnar på Dire Straits och... på Radiosporten.
Sport i radio är utlämnande, oerhört spännande, dramatiskt – och helt fantastiskt.
Nu verkar det som att hela fenomenet är hotat.
Jag är ganska säker på att Sveriges Radio och TV4 kommer att komma överens, om både handbolls-EM och hockey-VM, men utvecklingen oroar mig.
Det är inte första gången TV4 försöker kräma ur ordentligt med stålar för en radiorättighet – och definitivt inte den sista.
Det här är snarare ett naturligt steg i utvecklingen.
Priserna för tv-sporträttigheter har trissats upp, tv-bolagen måste höja abonnemangspriserna, pumpa på mer mer reklam och, som i det här fallet, sälja vidare en radiorättighet de egentligen inte bryr sig om.
Det handlar om att täcka en liten del av kostnaderna.
Fakturorna från Boork, Wikegård och Granqvist, till exempel.
Det är bistra tider även för TV4.
Självklart ska Sveriges Radio, som precis som SVT åkt räkmacka under många herrans år, betala för sig.
Men att Radiosporten ska behöva betala lika mycket för ett hockey-VM som för ett helt sommar-OS är rent vansinne.
På sikt kan den här utvecklingen tvinga Radiosporten att stanna hemma. Kommentatorerna får följa referera tävlingar, matcher och mästerskap via en tv-bild i Radiohuset.
De kommer att sitta helt i händerna på tv-produktionen och en dyngrak slovakisk bildproducent.
Skräcken?
Att inlevelsen tar stryk, referaten går ner i tempo och dramatiken avtar.
Då blir vår upplevelse blir därefter.
På jobbet, i bilen, på landet, till tv-bilderna.
Det skulle vara en enorm förlust för alla oss som gillar sport.
Och sportradio.