Slynglarna kan inte ta en rejäl käftsmäll

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-14

Den kanske viktigaste egenskapen för att lyckas i poker är att vara mentalt stark.

Det gäller att spela stabilt och hålla ihop när vågorna går höga.

Alla spelare kan inte det – allra minst nyrika nätslynglar.

Poker är ett spel med hjärnan. Där avgörs om du vinner eller förlorar – inte på rivern som många verkar tro. Och det är i motvind som agnarna skiljs från vetet.

Jag har gått den hårdaste skolan man kan tänka sig. På svartklubben Kortoxen i slutet av 90-talet satt jag natt efter natt med bland andra Martin de Knijff, Peter Eichhardt och Lars Kjestrup. Inga torskar direkt. Om man var sugen på ett lir var det ett bord av pirayor som erbjöds. Spelet gick ut på att få någon ur balans och så fort det hände anföll de andra i skock.

Det var, milt uttryckt, lärorikt och karaktärsdanande. Dessa ovärderliga erfarenheter gjorde mig till den stabila pokerspelaren jag är i dag.

Slickar mig om munnen

Dagens unga talanger är visserligen tekniskt mycket skickliga, men saknar erfarenhet. Tre saker förenar dem. För det första tror de att de är bättre än de egentligen är. För det andra är de övertygade om att de redan har en överlägsen strategi som inte behöver ändras på. För det tredje kan de inte hantera en rejäl käftsmäll.

Varje gång någon av dessa nya stjärnor får smaka surdeg i en turnering slickar jag mig om munnen. Jag spänner fast säkerhetsbältet och försöker få så mycket av deras marker det bara går, när de bombar ut sig själva ur turneringen.

Rena rama ”klassfesten”

Förra veckan var det Nordic Masters i Stockholm. Det var lite som en återföreningsfest med gamla klasskompisar. Alla gamla stötar var där. Tänk om de unga kanonerna vetat vilka legender de spelade poker med.

För min del slutade det inte så lyckligt. Det började med att jag fick tugga en hålstege på rivern. Sen fortsatte det i samma anda. Men jag behöll mitt fokus och är mycket nöjd med mitt spel. Trots att jag åkte ut innan pengarna skulle fördelas.

Regerande mästaren, den levande legenden Karl ”All-in” Möller, tittade på när jag spelade. ”Imponerande spel”, kommenterade han efter att jag åkt ut. Han har talang för att bli expertkommentator på tv, den grabben.

Följ ämnen i artikeln