Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

En modhistoria

Thrillern i dag handlar om en sak: Den som vågar vinner

Sami Hyypiäs Liverpool brakar samman med Michael Ballacks Chelsea i en tidig seriefinal på Stamford Bridge i dag.

LONDON. Vi säger 0–0, va?

Rätt många kommer att satsa en slant på det när Chelsea tar emot Liverpool i dag.

De har en god chans att bli lite rikare.

Frågan är:

Kommer de också att bli lite klokare?

Det är ju så med alla toppstrider i alla ligor att vi liksom vill tjuvtitta lite i slutet av boken, vi är nyfikna på vem som egentligen är mördaren, så att säga, men om vi gör det går vi ju miste om spänningen under resans gång.

Just nu, med åtta kapitel lästa av 38, är det mycket som tyder på att vi slår ihop pärmarna i maj och säger:

– Jaha, Scolari. Var det inte det jag kunde ge mig fan på.

Men den man misstänker i första halvan av storyn brukar sällan vara svaret på gåtan, som ni vet. Det ska in regn och snö och dramatiska skador och utvisningar och konstiga domare och all tänkbar jävelskap i handlingen innan det är färdigt, och det finns andra huvudfigurer här:

En heter Sir Alex Ferguson. En heter Arsene Wenger. Och en heter definitivt Rafael Benitez.

I det nionde kapitlet av Premier League-rysaren tar Rafa sina Comeback Kids i Liverpool till Stamford Bridge för en mycket liten, och mycket tidig, så kallad seriefinal.

Det kan vara det här de nyfikna har väntat på. Ledtråden. Matchen som kan göra oss lite klokare. Matchen som kan få oss att lista ut namnet på sista sidan i boken.

Men det kan också vara matchen som fördjupar mysteriet ännu mer:

Blir det 0–0 i en taktisk, låst, chansfattig match står vi kvar utan huvudmisstänkt.

Vad har vi, jo: två bra målvakter, två säkra fyrbackslinjer, två defensiva bulldoggar i hundslagsmål på mitten (Mikel och Mascherano) två engelska flaggskepp som brukar ta ut varandra (Lampard och Gerrard), två obesegrade lag, två samspelta, taktiskt drillade lagmaskiner, en världsmästarmanager (Scolari) och en europamästarmanager (Benitez).

Ingen Drogba. Ingen Torres.

Det är, som ni förstår, inte mycket som talar för en målfest här. Inte mycket som talar för mål överhuvudtaget.

Lika envist som Tyskland

Jag har blottat strupen genom att tippa Chelsea som ligamästare med minst tio poängs marginal, och det står jag för. Lika bredbent som att jag har Liverpool som tvåa. Och OM det nu tillverkas ett segermål tror jag det kommer från Chelsea. Det som talar emot är den där gamla vitsen:

– Hur länge varar en fotbollsmatch?

– Till Tyskland har vunnit.

Liverpool har varit ligans Tyskland i höst. Envist slingrande sig ur varenda tjyvläge som uppstått, ett slutsekundernas flytlag. När sånt händer gång på gång handlar det emellertid inte om tur.

Alla storlagen har haft liknande perioder i ligan under senare år. Arsenal, United och Chelsea har varit illa ute massor av gånger och ändå avgjort precis i slutet. Vissa säsonger är såna. Det är det som till slut visar sig i tabellen. Och nu är det alltså Liverpool som är inne i stimmet.

Big Phil Scolari säger att han är livrädd för Rafa Benitez och Liverpools förmåga att avgöra matcherna i slutet.

– Det räcker inte att spela bra i 90 minuter. Vi måste kämpa i 100 minuter. De ger sig aldrig.

Benitez säger i sin tur att han inte vill reta upp sin gamle trätobroder José Mourinho ännu mer genom att hylla det ”nya” Chelsea.

– Inga fler ordkrig, tack. Jag kan bara säga att jag tycker Chelsea anfaller mer under Scolari.

Rafa påstår sig ha en plan för att spräcka Chelseas svit på 86 hemmamatcher i rad utan torsk i serien. Men vågar han verkligen annat än att spela safe för oavgjort?

Jag tror vi står kvar vid 0–0.

Det är den här tiden på året som Manchester United börjar varva upp motorerna rejält, men efter en imponerande månad hackade det till lite på Goodison Park, 1–1.

Enögt av Ferguson

Sir Alex gnällde över att domaren inte skyddade Uniteds stjärnor, men det där är det väl ingen som lyssnar på längre. Han kan vara fenomenalt enögd, gamle Fergie.

När nån påpekade att United fick två offsidemål godkända förra helgen sa han, förnärmat, in i tv-kameran:

– Ja, för en gångs skull.

Wayne Rooney hade en jobbig dag på sin gamla hemmaarena och fick inte göra sitt 100:e ligamål. Han byttes ut innan han tappade humöret fullständigt.

United och Arsenal (möter West Ham) ser nog gärna att det blir kryss på Stamford Bridge för att ha kvar båda topplagen inom synhåll.

Nej, jag har inte glömt: vi har Hull däruppe också. 3–0 borta mot West Brom i går. 20 poäng nu. Obegripligt.

Man kan ironisera hur mycket som helst över sorgebarnet i norr, Newcastle, men i rättvisans namn har laget otur också. Stryk i prestigederbyt mot Sunderland (2–1), men ingen kan klaga på spelarnas inställning. Den märklige managern Joe Kinnear får i alla fall laget att kämpa. Alltid något.

Följ ämnen i artikeln