Sjöström-guld för tredje dagen i rad
Publicerad 2014-08-20
Överlägsen på 100 meter fritt – Coleman trea
BERLIN. Guld igen, och den här gången fick Sarah Sjöström med sig två bra saker upp på pallen.
Ett personligt rekord. Och en personlig vän.
– När man står där med en träningskompis blir det ännu roligare, säger Sarah.
De är stora, de är blonda, de är från Stockholm, de är födda 1993 och de tränar dag ut och dag in tillsammans i Eriksdalsbadet.
Nu har Sarah Sjöström och Michelle Coleman en sak till gemensamt – båda har stått på pallen efter en individuell distans på ett långbane-EM.
Finalen på hundra meter frisim var jämn i femtio meter, sedan tog Sjöström fart från väggen och drog ifrån.
Länge såg det ut som att hon skulle få med sig Michelle Coleman hela vägen fram till en silvermedalj.
– Jag hade andraplatsen länge, men det höll inte. Men det är inte 90 meter vi simmar, utan hundra, säger Michelle.
– Och det är jättekul att få dela det här med Sarah. Jag hade hoppats på medalj, det är en sådan lättnad att få den. Det tar bort mycket press från det här mästerskapet.
Slog svenskt rekord
Mot Sarah Sjöström hjälper ingen press. Hon slog svenskt rekord (52,67), och krossade tvåan Femke Heemskerk med nästan en sekund, men hon var inte bara nöjd.
Formen sitter, tekniken gör det inte.
– Jag känner att det inte riktigt går av sig själv, jag måste tänka ganska mycket när jag simmar, säger hon.
Att göra sitt livs snabbaste lopp, vinna med en sekund men ändå känna att det är långt ifrån optimalt… säger en del.
Sarah är medveten om det.
– Jag måste bara vänja mig vid att jag inte kommer att slå mina personliga rekord hela tiden.
Kroniska axelsmärtor
Guld får räcka som tröst. Michelle Coleman var inte heller hundraprocentigt belåten med sin tid (53,75 efter en stum avslutning), men överlycklig över att äntligen ha fått sin medalj.
De senaste åren har hon dragits med kroniska axelsmärtor, som hon fått bukt med först på senare tid. Hon har fortfarande ont på morgnarna, hon äter fortfarande smärtstillande, men…
– Jag är jättenöjd. Någonting gör jag ju rätt, annars hade jag inte stått här.
– Nu har jag fått min individuella medalj, ingen kan ta den ifrån mig. Dessutom får jag ju höra den svenska nationalsången, trots att jag kom trea.
Sarah Sjöström ordnade den saken.
Det är sådant man har kompisar till.