Sverige vill avskaffa skidbyten

Kristoffer Bergström

Trots att det kan kosta medaljer

helskärm

Skidbyten skulle hjälpa mindre länder, men har fått motsatt effekt.

Sverige vill snarast avskaffa påfundet.

Trots att det kan kosta dem medaljer.

I oktober 2014 höll Fis VC-kommitté en omröstning om skidbyten på längre lopp.

Tanken med regeln, som införts på VM fem år tidigare, var att öka den sportsliga rättvisan. Om vallateamet hade bommat skulle åkaren ändå inte få sin dag förstörd eftersom hon vid varvning kunde knäppa på ett nytt par. Dessutom skulle den bidra till taktiskt rävspel: är det värt att tappa några meter på dem som inte byter, för att sedan jaga igen luckan med sitt nyfunna glid?

Men kritikerna menade att utvecklingen gick åt motsatt håll. Bara de rikaste länderna med flest servicemän hade råd att förse åkarna med riktigt vassa skidor under loppen. Dessutom hade den utlovade taktiska spänningen blivit till en gäspning sedan nästan alla bytte när tillfälle gavs.

Vinner på skidbyten

I kritikernas ögon vann Norge och Sverige, möjligen också Ryssland och Tyskland, massvis på skidbyten. Resten förlorade.

Ändå blev omröstningen en promenadseger för de som ville behålla skidbytena. Det märkliga var att Sverige var en av krafterna som ville förbjuda dem, men alltså förlorade.

– Det blev kanske 15–5 i röster. Det var väldigt tydligt att skidbyten ska vara kvar, säger Per Elofsson som är Sveriges delegat i kommittén.

Är det inte märkligt att länder som enligt dig tjänar på att ta bort bytena inte kämpar för er sak?

– Nja, man märker hur det lobbas bakom kulisserna. Vissa länder och personer är tongivande, det är som politik.

I Falun får herrarna byta skidor tre gånger och damerna två under fem- respektive tremilen. Efteråt ska Elofsson och Niklas Jonsson, som sitter i Fis längdkommitté, fortsätta slita för sin sak.

– Skidbyten är orättvisa och komplicerade. När inte ens journalister förstår reglerna inför ett mästerskap är det något som är fel, säger Jonsson.

1. Ska sprinten piffas upp?

I höstas diskuterade Fis längdkommitté om det skulle införas hopp, gupp, brantare backar och skarpare kurvor för att sprint ska närma sig skicross. Tyskland är den starkaste aktören bakom förslagen.

2. Ska klättringslopp införas?

Det räcker inte med Tour de skis avslutning. Ett förslag som disktuerats är att världscupen och möjligen mästerskapen ska ha en tävlingsform som går rakt upp för en backe. Start vid foten, mål en halvmil upp.

3. Ska tre- och femmilen gå i masstart?

Åkarna vill hellre starta individuellt, som det var fram till 2003, men de kommersiella intressena väger tyngre. I masstart kör fältet i en klunga mot mål, vilket går fortare och är billigare att tv-producera. Därför ger nu svenskarna upp kampen om att få gå tillbaka till det klassiska formatet.

4. Ska klassiska stilen skyddas?

I januari blev Poltoranin den förste att vinna ett distanslopp i världscupen i klassisk stil utan fästvalla. Han stakade hela vägen, vilket går fortare på glidpartier men trögare i klättringar. Ska den utvecklingen få fortsätta, eller ska Fis lägga om sina banor så att de blir i princip omöjliga att ta sig runt utan fäste?

5. Ska det finnas skidbyten i längre lopp?

På damernas tremil och herrarnas femmil får åkarna byta skidor ett par gånger per lopp. Enligt Sverige har det bidragit till att rika länder drygar ut avstånden till de fattiga. Förespråkarna tycker tvärtom att bytena bidrar till spänning och taktiska dilemman.